Resultat från strandängsinventeringen 2022
SkOFs medarbetare Mattias Ullman och Martin Green har på uppdrag av Länsstyrelsen inventerat häckande strandängsfåglar under 2022. Här följer länkar till rapporten respektive bilagorna med de arter som räknades in på respektive lokal. Nedan följer en sammanfattning av resultatet.
Inventeringen gjordes:
- av tretton strandängsområden längs nedre Helgeån inom Kristianstads Vattenrike
- av strandängar längs den skånska västkusten
- av inlandsstrandängar kring Klingavälsån
Strandängsområden längs nedre Helgeån
Här rapporteras resultat för utvalda simänder, alla vadare samt sydlig gulärla. Totalt bedömdes minst 575 par av de aktuella arterna häcka inom det inventerade området.
Antalet änder ökade något, antalet vadare minskade marginellt och antalet sydliga gulärlor minskade tydligt sedan den närmast föregående inventeringen 2017. Flera områden torkade ut snabbt i början på maj 2022 och detta ledde troligen till att en många vadare avbröt häckningarna och flyttade runt i jakt på bättre marker. Både antalet ruvande tofsvipor totalt och antalet sedda vadarungar i juni/juli var påfallande lågt. Rödspoven har haft en långsiktigt nedåtgående trend inom hela Kristianstads Vattenrike vilket är högst oroväckande. Resultatet 2022 med sex par (ett mer än år 2017) är positivt, men inga flygga ungar sågs. Antalet par av storspov 2022 låg relativt nära resultaten från 2017 och de senaste två inventeringarna visar på en viss uppgång jämfört med åren kring 2010.
Sammantaget finns en rejäl minskning av antalet vadare i Vattenriket från slutet av 1900-talet till idag, men en liten återhämtning kan skönjas från en bottennivå strax före 2010. Här måste nämnas att i princip hela området drabbades av kraftig sen översvämning av Helge å 2007 (1,75 meter över normal sommarnivå!). Detta medförde att stora delar av vadarnas normala områden låg helt under vatten under lång tid. Avsättning av brunsvart järn-/humusslam och avdödning av vegetation medförde att det tog flera år innan ängarna återhämtade sig så att de passade för häckande vadare igen. De tecken på en viss ökning av vissa vadare som vi nu sett vid inventeringarna 2022 och 2017, kan vara en försiktig återhämtning i riktning mot hur det var innan översvämningen 2007 även om det är långt kvar till en fullständig återhämtning. Rödbenan har efter en tydlig minskning från slutet av 1990-talet och nästan 20 år framåt, nu börjat öka igen. Årets siffra på totalt 78 par är tydligt högre än motsvarande siffra från 2017. Den är också högre än vid de två föregående inventeringarna, men däremot inte i nivå med hur det såg ut i början på 2000-talet. Påverkande faktorer på vadarbestånden är födounderlag, häckningsmiljö och predationstryck.
Dålig nutida häckningsframgång för vadarfåglarna beror sannolikt till stor del på hög predation i kombination med torka. Torkan minskar födounderlaget och vegetationstillväxten på strandängarna. Restaureringsarbeten med röjning och förbättrad hävd på ängarna har gett en tydligt positiv effekt för häckande fåglar. Att upprätthålla en hög häckningsframgång är avgörande för livskraftiga vadarpopulationer och därför kan riktad jakt på predatorer ha positiva effekter. Vattenregleringen av den centrala vätan på Håslövs ängar har varit ett positivt steg mot mer attraktiva miljöer. Sannolikt skulle fler liknande åtgärder vara till glädje och nytta för Vattenrikets häckande strandängsfåglar.
Strandängar längs den skånska västkusten
Längs den skånska västkusten inventerades strandängsfåglar i totalt 27 delområden under 2022. Här rapporteras resultat för utvalda simänder, alla vadare, måsar och tärnor samt sydlig gulärla. Totalt bedömdes minst 2515 par av de aktuella arterna häcka inom det inventerade området.
Antalet änder ökade, antalet vadare minskade rejält, antalet måsar och tärnor ökade starkt och antalet sydliga gulärlor minskade tydligt sedan den närmast föregående inventeringen 2017. En stor del av vadarnas minskning 2017–2022 skedde norr om Malmö, medan vadarna söder om Malmö klarat sig bättre i korttidsperspektivet. Minskningen av antalet vadare har varit 53 % sedan den första större samordnade inventeringen av strandängarna längs västkusten. För första gången under 2000-talet bokfördes 2022 färre än 1000 vadarpar (945 par). Typiska strandängsvadare som strandskata, tofsvipa, sydlig kärrsnäppa och rödbena har minskat mycket kraftigt. I Vellinge kommun, där en relativt stor andel av vadarna häckar, noterades en liten uppgång några år i rad (årliga inventeringar där) för flera vadare kring år 2017, men de senaste åren har antalen sjunkit igen.
För övriga grupper är mönstren helt andra. För änderna har antalen varit svagt ökande sedan 2002. Detta beror framför allt på att snatteranden ökat i antal. Måsar och tärnor uppvisar ett övergripande positivt mönster som även det innehåller variation mellan arter. Både skrattmås och kentsk tärna har ökat mycket kraftigt, den senare häckade inte ens i området vid de tidigare inventeringarna. Båda arterna har etablerat stora kolonier på den inhägnade och därmed från fyrbenta predatorer skyddade Landgrens holme i Skanör. Utanför Landgrens holme är utvecklingen för måsar och tärnor negativ under 2000-talet. Silvertärna och småtärna uppvisade positiva mönster fram till nyligen, men har nu minskat i antal i det senaste. Den sydliga gulärlan minskar till synes i antal på strandängarna längs västkusten. Samtidigt har den dock ökat kraftigt i åkermark i närområdet.
Det finns troligen flera orsaker till att vadarnas sentida kraftiga minskning. Just här och nu är sannolikt den enskilt viktigaste faktorn den höga predationen på ägg och ungar – alldeles för få ungar blir flygga i våra områden. Tillsammans med vikande födounderlag och på sina håll alltför torra ängar har vadarna det svårt i nuläget.
Strandängar längs Klingavälsån
Under 2022 inventerades också fem delområden med strandängar längs Klingavälsån i det skånska inlandet. Där bokfördes 251 par av änder, vadare, fisktärna och sydlig gulärla. Klingavälsåängarna har nu inventerats vid tre tillfällen sedan 2012.
Antalet änder av utvalda arter ökade ordentligt, antalet vadare höll sig på en konstant nivå och antalet gulärlor minskade sedan den närmast föregående inventeringen 2017. Mest anmärkningsvärt i jämförelse med de andra områdena som inventerades 2022 är att vadarna klarat sig så bra i Klingavälsåområdet under de senaste tio åren. Ingen av de mer talrika arterna uppvisar någon större minskning 2012–2022. Är predationstrycket på ägg och ungar lägre i detta område än ute vid västkusten?
