Ringtrast

Häckar i norra Skandinavien, Finland och på de Brittiska öarna samt med andra underarter i Central-, Öst- och Sydeuropa, Turkiet och sydvästra Centralasien öster om Svarta havet.

 

Förekomst i Sverige

Benfynd är svåra att bestämma, men det anses rimligt att arten kunde kolonisera Sverige strax efter isavsmältningen och att den tryckts mot norr under de varmare perioderna (Ericson & Tyrberg 2004).

 

Den första uppgiften om att ringtrasten var känd i Sverige är från perioden 1694/1710 (Rudbeck, bild i Vår Fågelvärld 1993 nr 1, sid 26). Sven Nilsson skrev: ”Visar sig aldrig i de sydligaste trakterna vid annan årstid än höst och vår (Nilsson 1858) medan förekomsten 1867 beskrevs som ”förekommer ända ned till Göteborg och Bohusskären på den klippfyllda ön Tjörn och Orust” (Westerlund 1867). Samma berättelse finns hos Carlsson 1894: ”Hans sydligaste uppehållsort är klipporna på Tjörn och Orust i Bohuslän, samt i trakten av Göteborg, där han är rätt allmän och häckar, såväl på fastlandet som öarna (Carlsson 1894). Men längre söderut skulle arten hittas och jag citerar två källor: ”Har under senare år visat sig förekomma ej sällsynt i norra Hallands bergiga trakter. En af Hallands revirs kronojägare berättade huru han en gång i Släps s:n fann fågelns bo” (Hollgren 1905). ”Häckar i Bohusläns skärgård, på Inland, i norra Halland åtminstone ned till Lindome, Stråvalla och Släps socknar” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926). Det finns också en uppgift om en häckning vid Varberg 1929 (Flach 1951). För hela landet beskrevs förekomsten i mitten på 1900-talet så här: ”Häckar i klippterräng dels sällsynt i norra Halland, Göteborg och Bohuslän, dels sparsamt från övre barrskogsregionen upp i lavregionen i Dalarna, Härjedalen, Jämtland och norra Lappland. Har möjligen häckat i Uppland (SOF 1949). Något ytterligare om en eventuell häckning i Uppland hittar jag inte och betraktar därför uppgiften som falsk. Populationen på den svenska västkusten ebbade successivt ut och den sista häckningen bör vara den som rapporterades från Sotenäs i Bohuslän 1966 (Fåglar på Västkusten 1965-66, s. 60). Detaljer om häckningarna på Västkusten finns i Curry-Lindahl 1963.

 

Under senare tider har ringtrasten haft sin hemort i fjällkedjan från Dalarna, norrut till Torne lappmark. Populationen i Sverige bedömdes uppgå till 6 200 par 2008. Landskapsmässigt handlade bedömningarna om 50 par i Dalarna, 260 par i Härjedalen, 1 200 par i Jämtland och 4 700 par i Lappland (Ottosson m.fl. 2012). Svensk Fågeltaxering bedömde i sin årsrapport 2016 att trenden var klart ökande och detsamma ansågs gälla för Norge. Svensk Fågeltaxering bedömde också att den svenska populationen uppgick till 9 200 par 2018. Trenden för 20-årsperioden 2002-2021 angavs som måttligt ökande. För 10-årsperioden 2012-2021 kunde ingen statistiskt säker förändring påvisas (Wirdheim & Green 2023).

 

Vinterfynd (januari-februari) i Sverige är ovanliga, men några finns dock. I Skåne gjordes sådana 2009 och 2018 – se nedan – och för övriga Sverige hittar jag godkända fynd i följande landskap: Västmanland 1977 & 1999, Halland 1989 & 2001, Bohuslän 1993 & 2021, Småland 2007 & 2010, Västerbotten 2009, Sörmland 2012, Ångermanland 2015 och Västergötland 2017 (Artportalen).

 

 

Förekomst i Skåne

Den första daterade uppgiften gäller en ringtrast som sågs vid Kävlinge den 28 april 1834 (Cronsjö i Ekberg 2015). Från nordöstra Skåne ska den ha noterats 1845 (Wallengren 1849) och från sydväst beskrevs den 1887 som mycket sällsynt på hösten (Thott 1892).

 

Det finns en mycket tveksam notis i Fauna & Flora (Weibull 1963) som berättar om en häckning i Helsingborg 1960. Uppgiften nämns även i SOF 1970 utan vidare kommentar. Platsen där ett par och fyra ungar sägs ha setts låg inom sjukhusområdet i staden. Min teori är att det handlade om koltrastar med vita inslag i dräkten. Sådana är inte helt ovanliga och har misstagits för ringtrastar vid flera tillfällen.

 

Ringtrastar ses normalt endast under sträckperioderna vår och höst och vårfynden dominerar stort.

 

Vårsträcket kulminerar i april och det tidigaste fyndet av tillfälligt rastande fåglar är från Värpinge vid Lund 23 mars 1985 (Fåglar i Skåne 1985). Det har dock gjorts tidigare fynd men det gäller då övervintrande stationära fåglar. Dessa fynd gäller en hanne vid Löddesnäs, Bjärred 8 januari-2 mars 2009 och ett ex vid Påarps Mal, Torekov 21 januari-18 mars 2018 (Fåglar i Skåne resp. år).

 

Det finns åtminstone tre fynd i juni, nämligen en hona på Falsterbonäset 4 juni 1966, ett ex Tjörnedala, Simrishamn 11 juni 1991 och en hanne på Skanörs Ljung 5 juni 2012 (Fåglar i Skåne 2012). Däremot är det tomt på fynd i juli och augusti och det tidigaste höstfyndet är från 19 september i Tosteberga 1993 (Fåglar i Skåne 1993). Sträcktoppen under hösten infaller i oktober men fynd görs regelbundet även i september och ibland i november. Däremot finns det bara ett fynd i december och det gäller en fågel som uppehöll sig vid Bingsmarken 27 november-6 december 2007 (Fåglar i Skåne 2007).

 

Antalet rapporterade fåglar varierar stort under såväl vår- som höststräcket (Figur 1). Under vårarna sticker framförallt 2020 ut rejält med 402 individer, men även under åren 1985, 2010, 2013, 2015 och 2021 har antalet fåglar passerat 200. Färst individer sågs 1993 då endast 30 ex noterades under våren. Under höststräcket gäller 71 ex 2014 som högsta antal men under åtskilliga år är antalet ensiffrigt.

 

Figur 1: Antalet rapporterade ringtastar i Skåne 1980-2022. Blå stapel = vår, röd stapel = höst.

 

 

Förekomst i Danmark

Ringtrasten anges som ganska allmän rastare och som tillfällig häckfågel. Tillfällig häckfågel är kanske en överdrift eftersom det bara förekommer ett säkerställt fynd och därtill på Bornholm. Om denna häckning berättades det på ett DOF-möte i Köpenhamn den 26 november 1935. Gustaf Rudebeck var närvarande och skrev följande i sin dagbok. ”Härefter talade Berndt Løppenthin om Ringtrastens häckning på Bornholm i somras. Den har aldrig förut häckat i Danmark, och den kommer väl troligen ej att göra om det heller. Boet med de 4 äggen hade övergivits och tillvaratagits mot slutet av sommaren, och det visades nu upp här. Vi diskuterade vad det kunde ha varit för ras av Turdus torquatus som slagit sig ned där”. Bofyndet dateras till 30 maj i Christensen m.fl. 2022. Det lär också finnas en uppgift om en häckning på okänd plats 1980 (Grell 1998), men denna källa har jag inte tillgång till och dessutom verkar detta fynd vara underkänt idag.

 

Rastande fåglar ses i Danmark, precis som i Sverige, i april-maj, med en topp i slutet av april, samt i mindre omfattning under höststräcket i f.f.a. september och oktober (Christensen m.fl. 2022).

 

Jakt, skydd och attityder

• 1858: Fångst: Om hösten fångas han i donor med rönnbär, dock mycket sällan här i Skåne. Nytta: Även av denna art är köttet förträffligt (Nilsson 1858).
• 1898: ”Ringtrasten är den skyggaste af alla våra trastar, ja så skygg, att det t.o.m. vid boet är svårt att komma honom inom skotthåll” (Kolthoff & Jägerskiöld 1898).
• 1913: Fredlös året om (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 1912:337).
• 1928: Fredad 1 mars-31 aug enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 65:bilaga).
• 1968: Totalfredad fr.o.m. 1 januari (Vår Fågelvärld 27:96+).

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades ringtrasten som livskraftig (LC) och med ett stabilt bestånd i Europa uppskattat till 779 000 vuxna fåglar. 

 

Maxålder 

En ringtrast ringmärkt i Spanien hittades död vid 9 år och 1 månads ålder (European bird ringing 2023).

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Andersson, R. 2021. Den gudsförgätna trasten som drog sig tillbaka. VF 2021:3:50-51.
• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Curry-Lindahl, K. 1959. Våra fåglar i Norden, andra upplagan. Stockholm.
• Ekberg, B. 2015. Jag tyckte mig se en swart stork. Ellerströms förlag, Lund. Ur Anders Cronsjös dagbok 1833-1847.
• Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
• Flach, B. 1951. Äldre häckningsuppgifter om ringtrast och hökfärgad sångare. FoF 46:256.
• Green, M., Haas, F. & Lindström, Å. 2016. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrap. för 2016.
• Grell, M.B. 1998. Fuglenes Danmark. Gads Forlag.
• Hollgren, C.A. 1905. Från Halland. SJFT 43:256.
• Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
• Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
• SOF. 1970. Förteckning över Sveriges fåglar. 6:e upplagan. Svensk natur.
• Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
• Ullman, M. 1995. Fältbestämning av ringtrast. VF 54:2:46-48.
• Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
• Weibull, R. 1963. Ringtrasthäckning i Skåne. Fauna & Flora 58:175.
• Westerlund, C.A. 1867. Skandinavisk oologi. Bonniers, Stockholm.
• Wirdheim, A. & Green, M. 2023. Sveriges fåglar 2022. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i december 2023.