Svartseglaren tar hjälp av månen

I en studie, ledd av forskare från Lunds universitet, har man med hjälp av mikrologgar kunnat detaljstudera svartseglarens (Cypseloides niger) flyttningsbeteende. I studien såg man att seglarna överhuvudtaget inte landar under den över åtta månader långa flyttningen från Colorado i Nordamerika ner till Brasilien och Amazonas. Vi vet sedan innan att en annan seglare, nämligen vår egen tornseglare, kan flyga tio månader i sträck utan att landa.

          
Svartseglare. Foto: Roger Beardmore

Den kanske mest fascinerande upptäckten var att svartseglarnas flygbeteende varierar med månfaserna. Dagtid flyger fåglarna på några hundra meters höjd, men när det var fullmåne kunde man se att vissa steg så högt som upp till 4000 meters höjd. Slumpen gav även forskarna en chans att undersöka vad som hände vid en månförmörkelse, och helt i linje vad man skulle förvänta sig så reagerade seglarna direkt på månförmörkelsen och flög ner till avsevärt lägre höjd. Stigningen till högre höjder under fullmåne skulle kunna vara ett beteende för att undvika rovfåglar som jagar i gryning och skymning, likt fladdermusfalken (Falco rufigularis), men eftersom man även såg att seglarna var mer aktiva och flög mer under fullmånenätter så tror man att det handlar om att de jagade insekter i månens sken.

En svensk sammanfattning finns att läsa hos Lunds universitet och hela studien är fritt tillgänglig i tidskriften Current Biology (engelska). Fotot överst är taget av Rob Sparks.