Blåmes

”Är den ostyrigaste fågel av alla, men har det till lön, att han sällan lever över våren” (Linné).

 

Blåmesen har en i huvudsak europeisk utbredning men finns även i angränsande delar av Asien.

 

Förekomst i Sverige

Det finns inget känt om artens förhistoria. För Sveriges del anses invandring i skiftet mellan Preborial och Boreal tid, cirka 8000 före 0, vara möjlig (Ericson & Tyrberg 2004).

 

Blåmesens kända historia i Sverige börjar 1635 då den anges som ”känd” (Bernström 1956-76). Från första halvan av 1800-talet beskrivs arten så här: ”Är icke sällsynt i det södra och mellersta Sverige. Om sommaren vistas han i skogarna; om hösten, redan mot slutet av juli, och under vintern infinner han sig i trädgårdarna, och träffas då även just icke sällsynt i pilträden på Skånes slättbygd” (Nilsson 1858). I mitten av 1900-talet gällde följande: ”Häckar allmänt i lövskog från Skåne till södra Värmland, Dalarna och Hälsingland. Har häckat i Jämtland, Ångermanland och Västerbotten (SOF 1949).

 

Blåmesen har därefter ökat betydligt, inte minst efter 1985, och expanderat norrut, främst längs Norrlandskusten, men även i norra Norrlands inland (Svensson 1999). I årsrapporten från Svensk fågeltaxering 2020 beskrivs statusen så här: ”Ökar i stort sett över hela landet och har de senaste 20 åren ökat med ungefär 50 % såväl söder som norr om 60°N. Blåmesen sprider sig även alltmer norrut och västerut i Norrland” (Green m.fl. 2020).

Populationen i Sverige uppskattades 2008 till 700 000 par (Ottosson m.fl. 2012)

2018 bedömde Svensk fågeltaxering att den svenska populationen uppgick till 774 000 par. Trenden angavs samtidigt som ökande ur både ett 20- och 10-årsperspektiv (Wirdheim & Green 2022).

 

Blåmesen uppträder vissa höstar invasionsmässigt (se detaljer under Ringmärkning i Falsterbo). Detta uppmärksammandes redan under 1950-talet av Erik Rosenberg som skrev ” Jämte svartmesen har han den mest utpräglade flyttningsinstinkten av mesarna” (Rosenberg 1953). Gustaf Rudebeck hade en aningen avvikande uppfattning 1962 då han skriver att ”Blåmesen är i flyttningshänseende betydligt mera lättrörlig än exempelvis entita och talltita men ej lika tydlig invasionsfågel som svartmes och talgoxe” (Rudebeck 1962).

 

Förekomst i Skåne

Den första nedteckningen jag hittar är från 1849 då blåmesen anges som allmän häckfågel i nordöstra Skåne (Wallengren 1849). Från år 1887 nämns från sydvästra Skåne, främst området Skabersjö-Börringe, att blåmesen var ”Allmän, häckade vanligen talrikt 1875-78” (Thott 1892).

 

Atlasinventeringen 1973-1984 påvisade förekomst i 492 av 506 rutor och populationen uppskattades till 60 000 par (Andell & Nilsson 1988b), se figur 1.

Den andra atlasinventeringen 2003-2009 påvisade förekomst i 504 av 517 rutor och en bedömt stabil population uppskattades till 50 000 par, se figur 2 (Bengtsson & Green 2013).

 

Figur 1: Blåmesens utbredning i Skåne enligt första atlasinventeringen 1973-1984.

 

Figur 2: Blåmesens utbredning i Skåne enligt andra atlasinventeringen 2003-2009.

 

 

Ringmärkning i Falsterbo

I figur 3 visas antalet ringmärkta i fyrdungen under höstarna 1980-2021. Som synes varierar antalet oerhört. Toppåret 2012 ringmärktes hela 19 160 i fyrdungen plus Flommen under hösten. Övriga år med riktigt höga antal är 1996 med 11 997 fåglar, 2003 med exakt 17 000 och 2007 med 9 992 blåmesar. Dessa uppgifter gäller alltså höstarna och fyrdungen plus Flommen.

 

Det allra sämsta året var 2019 då blott 114 blåmesar ringmärktes i samma område och under samma period. Det verkar under senare år som att höga antal blir allt ovanligare. Efter toppåret 2012 har alla år utom 2018 (8 025 ex) genererat färre än 4 000 fåglar och under fyra av de senaste fem åren har antalet legat på under 2 000 individer, däribland bottenåret 2019 (enligt Falsterbo Fågelstation).

 

Figur 3: Ringmärkning i Falsterbo höstarna 1980-2021.

 

 

Förekomst i Danmark (Blåmejse)

Statusen i Danmark 2011 angavs till 235 000 par och trenden var stabil (Dof.dk 2015).

Dansk Ornitologisk Forenings bevakning av de allmänna fåglarna i Danmark visade för blåmesens del en ökande trend ur långtidperspektivet 1976-2020 men en minskande trend för perioden 2010-2020 (Eskildsen m.fl. 2021).

 

Jakt, skydd och attityder

1905: Fredad under tiden 1 mars-15 september (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 1905:221-224).

1928: Fredad 1 mars-31 aug enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (SJFT 65:bilaga).

Likt alla de andra som tidigare saknat skydd i form av fridlysning, eller som hade fasta allmänna jakttider, blev blåmesen totalfredad från jakt fr.o.m. 1 januari 1968 (Vår fågelvärld 27:96+).

 

Rödlistning

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades blåmesen som livskraftig (LC) och med ett ökande bestånd i Europa uppskattat till 73 400 000 vuxna fåglar.

 

Maxålder 

Den äldsta svenska blev 9 år och 4 månader gammal. Europas äldsta märktes i Tjeckien och blev 11 år 7 månader (se RCs hemsida).

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

  • Andell, P. & Nilsson, L. 1988b. Svensk fågelatlas i Skåne; slutrapport, del 7. Anser 27:165-180.
  • Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
  • Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
  • Bengtsson, K. 2015. Mesar på hög nivå. A 54:1:57. Häckning på 9:e våningen.
  • Bergman, S. 1945. Blåmesens uppfödning av sina ungar. VF 4:136-139.
  • Bernström, J. 1956-76. Ett flertal artiklar om fåglar i Kulturhistoriskt Lexikon för nordisk medeltid, Bd 1-20. Malmö.
  • Brodin, A. 2016. Att hamstra eller inte? VF 2016:5:22-26.
  • Engström, K. 1952. Ortolansparvens och blåmesens utbredning i Sverige. VF 11:27-32.
  • Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
  • Eskildsen D.P., Wikstrøm, T. & Jørgensen M.F. 2021: Overvågning af de almindelige fuglearter i Danmark 1975-2020. Årsrapport for Punktællingsprogrammet. Dansk Ornitologisk Forening.
  • Green, M. m.fl. 2020. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2020. Lund.
  • Heldbjerg, H. & Karlsson, L. 1997. Autumn migration of Blue Tit Parus caeruleus at Falsterbo, Sweden 1980-94: population changes, migration patterns and recovery analysis. OS 7:149-167.
  • Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
  • Jönsson, P-E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2001. Anser 41:159-173.
  • Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
  • Källander, H. 1976. Några häckningsdata för blåmes och entita i Sydvästskåne. VF 35:1-7.
  • Källander, H. 1980. Talgoxungar ur blåmeskull når vuxen ålder. VF 39:43-44.
  • Källander, H. 1983. Återfynd av talgoxar och blåmesar ringmärkta i Sverige. VF 42:413-424.
  • Larsson, P-G. 2013. Livat i signalstolpen. A 52:3:38. Häckning i signalstolpe vid järnväg.
  • Lindskog, H. & Roos, G. 1979. Höststräckets förlopp hos blåmes och talgoxe vid Falsterbo 1973-1978. A 18:171-188.
  • Lindskog, H. & Roos, G. 1980. Vädrets inflytande på mesarnas, särskilt blåmesens, uppträdande vid Falsterbo under höststräcket. A 19:1-10.
  • Lönnberg, E. 1912. Hybrider mellan blåmes och azurmes. FoF 7:39-41.
  • Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
  • Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
  • Merilä, J. 1994. Two mixed clutches of Blue Tits Parus caeruleus and Collared Flycatchers Ficedula albicollis. OS 4:188-189.
  • Nilsson, A. 2007. Den blågula vågen (sveper in). A 46:257-258. Ringmärkning i Falsterbo.
  • Nilsson, A.L.K., Lindström, Å., Jonzén, N., Nilsson, S.G. & Karlsson, L. 2006. The effect of climate change on partial migration – the blue tit paradox. Global Change Biology 12, 2014–2022.
  • Nilsson, A.L.K., Alerstam, T. & Nilsson J.-Å. 2008. Diffuse, short and slow migration among blue tits. Journal of Ornithology 149: 365-373.
  • Nilsson, A.L.K., Nilsson, J.Å., Alerstam, T. & Bäckman, J. 2010. Migratory and resident blue tits Cyanistes caeruleus differ in their reaction to a novel object. Naturwissenschaften (2010) 97:981–985.
  • Nilsson, A.L.K., Nilsson, J.-Å. & Alerstam, T. 2011. Basal metabolic rate and energetic cost of thermoregulation among migratory and resident blue tits. Oikos 120: 1784–1789.
  • Nilsson, A.L.K., Nilsson, J.-Å. & Mettke- Hofmann, C. 2016. Energy Reserves, Information Need and a Pinch of Personality Determine Decision- Making on Route in Partially Migratory Blue Tits PLoS ONE 11(10): e0163213. doi:10.1371/journal.pone.0163213.
  • Nilsson, J.E. 2011. Blåmespar föder upp unge av svartvit flugsnappare. OS 21:55-56.
  • Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
  • Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
  • Persson, C. 1972. Mesarnas årsrytm och vandringsrörelser på Falsterbohalvön. VF 31: 167-177.
  • Persson, C. 1972. Återfynd av talgoxe Parus major och blåmes Parus caeruleus från märkningarna på Falsterbohalvön. Vår Fågelvärld 31: 178-182.
  • Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
  • Roberge, J.M. & Månsson, J. 2003. Blue Tits Parus caeruleus breeding in House Martin Delichon urbica nest. OS 13:97-98.
  • Roos, G. 1993. Sträckräkningar vid Falsterbo hösten 1990, särskilt förekomsten av fyra invasionsarter: mindre korsnäbb, svartmes, blåmes och sidensvans. Anser 32: 1-28.
  • Rosenberg, E. 1953. Fåglar i Sverige. Bokförlaget Svensk Natur. Stockholm.
  • Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
  • Schölin, K.G. & Källander, H. 2012. A Blue Tit Cyanistes caeruleus population: its recent increase and breeding data. OS 22:19-24. 60-års studie.
  • Smith, H. & Nilsson, J.-Å 1987. Intraspecific variation in migratory pattern of a partial migrant, the Blue Tit (Parus caeruleus): an evaluation of different hypothesis.  The Auk 104: 109-115.
  • SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
  • Svensson, E. 1996. Blåmeskraschen våren 1996. A 35:208.
  • Svensson, S. m.fl. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, supplement 31. Stockholm.
  • Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
  • Ulfstrand, S. 1962. On the nonbreding ecology and migratory movements of the Great Tit Parus major and the Blue Tit Parus caeruleus in southern Sweden. VF, supplement 3.
  • Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
  • Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i mars 2022