Bergand

Det är bekant, att det var denna fogel, som i en af södra Afrikas öknar frälsade Vaillant från den rysliga död att omkomma af vattenbrist” (Ekström 1832).

Berganden har en nordlig och i princip cirkumpolär utbredning.

 

Förekomst i Sverige

Det finns benfynd från Bohuslän under Preborial tid, cirka 9000 före 0, och det antas att arten funnits i landet sedan dess (Ericson & Tyrberg 2004).

 

Det första belägget för förekomst i Sverige är från perioden 1694-1710 då arten finns avbildad på målning av Olof Rudbeck.

 

Under 1800-talet häckade berganden mer allmänt ner till Öland och Gotland. Exempelvis skriver Carlsson (1894): ”häckar på Öland och Gotland”. För mitten av 1900-talet beskrivs förekomsten så här: ”Häckar dels sällsynt vid kusten av Öl, Gtl, Srm, Upl, dels sparsamt-sällsynt vid kusten av Vb och Nb, samt vid sjöar i Hjd, Jmt, Vb, Nb och Lpl. Har minskat starkt sedan slutet av 1800-talet åtminstone i södra och mellersta Sverige (SOF 1949). Tjugo år senare anges arten ej längre som häckfågel på Gotland (SOF 1970).

 

Sydliga häckningar är dock meddelade även från nyare tid. I Fågelåret 2008 meddelas t.ex. en häckning i Blekinge, gällande en hona på bo med åtta ägg på Vallholmen 2 juli 2008. Senaste häckningen i landskapet dessförinnan uppges ha varit på 1950-talet. Dessutom nämns häckningar i Uppland samma år (Fågelåret 2008:82).

 

Den svenska populationen uppgavs 2008 bestå av omkring 1400 par och utbredningen beskrevs som följer: ”Idag finns berganden som häckfågel i f.f.a. fjällkedjan och längs kusterna av Norr- och Västerbotten. Enstaka par kan även förekomma längre söderut längs östra kusten” (Ottosson m.fl. 2012). Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 1 100 par 2020. Trenden angavs som stabil under såväl ett 20-årsperspektiv som ett 10-års (Wirdheim & Green 2022).

 

Förekomst i Skåne

Berganden är en regelbunden övervintrare i Skåne men antalet varierar från ett år till annat.

De största ansamlingarna (fler än 500) under åren 1975-2020 listas nedan (uppgifter från Fåglar i Skåne (FiSk).

  • 1180 ex Klagshamn 26 feb 2010 (FiSk 2010).
  • 800 ex Båstads hamn 23 dec 2020 (FiSk 2020).
  • 795 ex Lomma kustdamm 30 apr 1964 (FiSk 2010).
  • 750 ex Båstad 13 dec 2019 (FiSk 2019).
  • 726 ex Klagshamn 1 mars 1996 (FiSk 1996).
  • 725 ex Båstad 2 feb 2008 (FiSk 2008).
  • 700 ex Malmöområdet 29 mars 1963 (FiSk 1994).
  • 628 ex Spillepeng 26-27 mars 1994 (FiSk 1994).
  • 615 ex Södra Ålasjön 4 nov 1985 (FiSk 1985).
  • Fler än 600 Lomma dammar 1970 (FiSk 1994).
  • 550 ex Åhus 24 dec 1985 (FiSk 1985).
  • 528 ex Klagshamn 6 mars 2002 (FiSk 2002).
  • 505 ex Klagshamn 5 maj 1994 (FiSk 1994).

De högsta sträcksiffrorna för en enskild dag t.o.m. 2020 är följande:

  • 3745 sträckande Sandhammaren 21 sep 1996 (FiSk 1996).
  • 3174 sträckande Friseboda 15 okt 1995 (FiSk 1995).
  • 2364 sträckande Brantevik 24 sep 1990 (FiSk 1990).
  • 2149 sträckande Brantevik 6 okt 1988 (FiSk 1988).
  • 1755 sträckande Brantevik 8 okt 1982 (FiSk 1982).

 

Sommarfynd och häckningar i Skåne

Bergänderna ligger ofta kvar länge, ibland in i maj. Därefter är arten sällsynt i Skåne, men så gott som varje år görs observationer även under sommaren. Det inbegriper ibland par med både hanne och hona och ibland kan möjliga häckningsförsök inte uteslutas. Men några konkreta bevis på att sådana har förekommit under senare tid saknas. Däremot finns det uppgifter från 1800-talet och jag citerar en sådan från ett år före 1858: ”Tillhör den högre norden. Någon gång stannar något par kvar och kläcker i mycket sydliga trakter; ty jag har från nordöstra trakten av Skåne erhållit ägg, som till storlek, färg och form är alldeles lika dem jag erhållit från Island. På holmarna utanför Trolle Ljungby kläcker hon stundom. För flera år sedan fanns där ett bo med ägg, som lades under en höna vilken utkläckte dem” (Nilsson 1858). Uppgiften om häckningar i NO kommer sannolikt från denna referens (Wallengren 1849).

Under atlasinventeringen 1974-1984 redovisade två möjliga häckningar i nordost resp. nordväst samt en trolig häckning i trakterna av Trelleborg (Svensson m.fl. 1999). Arten presenteras inte i den skånska redovisningen varför uppgifterna förmodligen har ansetts som felaktiga.

 

Förekomst Danmark (Bjergand)

Berganden har faktiskt häckat i Danmark minst en gång – kanske fler. Det första kända häckfyndet gjordes på Falster 1963 där en hona sågs med nio icke flygfärdiga ungar. Honan och en av ungarna blev skjutna (Hansen 1965 & Christensen m.fl. 2022). Ett senare häckningsfynd på Harboøre Tange (västra delen av Limfjorden) 1988 är uppenbarligen inte erkänt idag (Dof.dk 2015 & Christensen m.fl. 2022).

 

Jakt

Berganden hade allmänna jakttider fram till 1989 då den totalfredades i Sverige (Anser 28:69; Bengtsson 2007).

Innan dess var det för Skånes del dessa tider som gällde (SJFT = Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift).

  • 1898: Fredad 24 apr-31 jul längs Skånes kuster (16 mar-10 jul vid färskvatten) (SJFT 35:164).
  • 1913: Fredad 1 jan-10 aug (dock ej 1-20 apr) (SJFT 1912:338-339).
  • 1928: Jakttid i Östersjön; 1-20 apr samt 1 sep-31 dec: Inland 11 aug-15 nov enl. K. kungörelse n:r 439, 440 och 441; 1927 (SJFT 65:bilaga).
  • 1938-49: Jakttid kust 1-20 apr samt 1 sep-31 dec. Inland 1 aug-15 nov enligt Jaktstadga nr 279/1938 given 3 juni 1938 (SJFT 76:218).
  • 1950: Vårjakt på sjöfågel på ostkusten, inkl. Skåne, tas bort (Svensk Jakt 88:161).
  • 1950-57: Jakttid kust 1 okt-31 dec. Skälderviken 1 nov-31 jan. Inland 1 aug-15 nov (Jakttabeller).
  • 1958-62: Jakttid kust 1 sep-31 dec. Skälderviken 1 nov-31 jan. Inland 1 sep-15 nov (Jakttabeller).
  • 1963-67: Jakttid kust 16 aug-31 dec. Skälderviken 1 nov-31 jan. (Jakttabeller).
  • 1968-71: Jakttid 16 aug-31 dec (Jakttabeller).
  • 1972-88: Jakttid 1 sep-31 dec (Jakttabeller).

Rödlistning i Sverige

  • Rödlistad 2005: Sårbar (VU).
  • Rödlistad 2010: Sårbar (VU).
  • Rödlistad 2015: Sårbar (VU).
  • Rödlistad 2020: Starkt hotad (EN).

Rödlistning i Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades berganden som livskraftig (LC) men med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 128 000 vuxna fåglar. I förra listan från 2015 var klassningen sårbar (VU).

 

Maxålder

Den äldsta kända svenskmärkta berganden blev åtta år och nio månader gammal. Europas äldsta är från Schweiz och den nådde 15 år och tre månader (RCs hemsida www.nrm.se).

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

  • Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
  • Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
  • Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
  • Ekberg, B., & Nilsson, L. 1994. Skånes fåglar. Signum. Lund.
  • Ekström, C.U. 1832. Sjöfogelsjagten i mellersta delen af Östersjöns vestra skärgård. Tidskrift för Jägare och Naturforskare, sidorna 104-109 i nyutgivning av Richard Bergström 1894. Stockholm.
  • Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
  • Hansen, L. 1965. Bjergand fundet ynglende på Falster. DOFT 58:125-126.
  • Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
  • Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
  • Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
  • Meves, W. 1868. Bidrag till Sveriges Ornithologi. Berättelse om en resa till Öland och Skåne. Översigt af Kungl. Vetenskapsakademins Förhandlingar, 1868. N:o 3.
  • Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
  • Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
  • Red. 1938. Berganden eller hvitbuken. FoF 33:54-57.
  • Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
  • Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
  • SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
  • SOF. 1970. Förteckning över Sveriges fåglar. 6:e upplagan. Svensk natur.
  • Svensson, S, Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår fågelvärld, supplement 31, Stockholm.
  • Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
  • Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i februari 2022