Bergfink

Bergfinken har en nordlig utbredning från Norge till Kamtjatka.

 

Förekomst i Sverige

Förhistoria: Bergfinken koloniserade förmodligen Sverige redan under Senglacial tid, omkring 10 000 före 0 och har sannolikt därefter varit landet trogen, med successiv förskjutning mot norr (Ericson & Tyrberg 2004). Det första belägget för arten i Sverige dateras Umeå 2 juni 1695 (Rudbeck 1968-71, bild).

 

Förekomst i Sverige

Bergfinken är en allmän häckfågel i de norrländska skogarna upp i fjällbjörkregionen och jag tror att Rudebecks beskrivning från 1962 fungerar än idag. ”Söderut går den till Dalarna och Hälsingland. Tillfälliga häckningar har dock konstaterats på flera håll söder om detta utbredningsområde, bland annat ända ned i Småland. Även i Danmark har den tillfälligtvis haft bo” (Rudebeck 1962).

 

Population i Sverige uppskattades till 2 100 000 par 2008 (Ottosson m.fl. 2012).

 

Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 2 130 000 par 2018. Trenden angavs som stabil under ett 20-årsperspektiv och ökande ur ett 10-års (Wirdheim & Green 2022).

 

Svensk fågeltaxering anger i en annan rapport en signifikant ökning de senaste tio åren och att arten häckade från Värmland och norrut 2020 (Green m.fl. 2020).

 

Förekomst i Skåne

Bergfinken är sedan länge en regelbunden övervintrare i Skåne. Men antalet varierar stort från år till år. Massförekomster förekommer i samband med rika bokollonskördar och nedan redovisas vad som hittats:

• ”Vintern 1819-1820 då boken i Skåne gaf ovanligt med ollon, infunno sig så tallösa skaror af norrqvintar derstädes, att de väckte oro bland den skrockfulla befolkningen, som i dem tyckte sig se förebud till krig, pest, hungersnöd och andra olyckor” (Holmgren 1870).
• ”Under vintern 1819-1820, då en ovanlig mängd bokollon fanns; kvarblev tallösa skaror av bergfinken i Skånes bokskogar och gjorde otrolig skada genom att uppäta ollonen för de redan på skogarna fördelade svinkreaturen. Vid samma tid hemsöktes även sädesstackarna vid gårdarna på slättbygden. Efter nyåret 1820, då snö och stark frost inföll, försvann de alla nästan på en gång”. I fotnot nämns att ”i mannaminne hade ej en sådan mängd bokollon funnits i Skånes skogar” (Nilsson 1858).
• Vintern 1915-1916 uppträdde han i oerhörd mängd i Skåne, särskilt vid Kågeröd. Miljontals fåglar (Granvik 1916; Nilsson 1983).
• 1958-1959: En sovplats vid Häckeberga bedömdes under vintern hysa en till en och en halv miljon bergfinkar (Mathiasson 1960).
• 1976: En rekordartad skörd av bokollon hösten 1976 ledde till massuppträdande runtom i Skåne. Största rapporterade flocken sågs vid Söderåsen 12 december och beräknades omfatta omkring en miljon fåglar (Fåglar i Skåne 1976).
• 1983: ”Den rikliga tillgången på bokollon medförde att många bergfinkar stannade kvar under november och december … En flock på uppskattningsvis maximalt 500 000 ex sökte nattkvist i Fyledalens västsluttning mellan Lyckås och Fylan den 29 november” (Fåglar i Skåne 1983). Senare under vintern noterades en flock om minst 500 000 ex på Kullen 14 januari 1984 (Fåglar i Skåne 1984).
• 1992: Minst 2 miljoner bergfinkar på sydsidan av Hallandsåsen under slutet av december (Vår fågelvärld 1:1993). Flocken var kvar in i januari 1993. Stora flockar sågs också på flera platser i nordvästra Skåne långt in i februari (Fåglar i Skåne 1993).
• 1998: En stor flock om 300-500 000 fåglar vid Rössjöholm 7 november (Fåglar i Skåne 1998).
• 2000: Stora flockar vid Maglehem i sydost: minst 300 000 ex 2 november och 500 000 ex 5 november (Fåglar i Skåne 2000).
• 2001: Mellan en halv till en miljon fåglar vid Allerum-Döshult i nordväst 5 januari (i flocken ingick bofink). En halv miljon, mest bergfinkar, passerade Vitemölla i sydost 2 februari (Fåglar i Skåne 2001).
• 2003: Stora flockar i februari i nordväst med som mest uppskattade 5 miljoner sträckande bergfinkar vid Höganäs 16 februari (Artportalen).
• 2004: Uppskattat minst en miljon fåglar sträckande vid Vitaby, Österlen 13 december (Artportalen).
• 2007: Uppskattningsvis en halv miljon fåglar i Fyledalen 10 februari (Artportalen).
• 2009: Uppskattningsvis 500 000 fåglar vid Kulla-Gunnarstorp 26 december (Artportalen).
• 2012: Uppskattningsvis en miljon fåglar vid Västersjön 8 februari (Artportalen).
• 2018: Stora flockar i nordöstra Skåne under januari med uppskattat minst 1,2 miljoner vid Immeln 26 januari. En flock på cirka en halv miljon fåglar rapporterades från Färingtofta, Klippan, 12 februari (Artportalen).
• 2019-2020: Ett mäktigt bokollonår 2019 ledde till den kanske någonsin största ansamlingen av bergfink i Skåne vintern 2019-2020. En sovplats vid Rössjön i nordvästra Skåne beräknades innehålla mellan 4-8 miljoner bergfinkar (Svensson 2020).

 

Häckningar i Skåne

1954: ”Vid Yddingens sydstrand iakttogs en hona så sent som 16 juni. Hon varnade på ett bestämt ställe i skogen upprepade gånger. På grund av tidsbrist kunde dock ej undersökas huruvida fågeln häckade” (Källander 1955).

1978: Ett varnade par i Farhult 18 juni (Fåglar i Skåne 1978).

1979: Den första och hittills enda säkra (2021) häckningen konstaterades vid Farhult 16 juni då ett par

sågs tillsammans med två ungar (Fåglar i Skåne 1979 & KOF-rapport nr 3:1978).

 

Förekomst i Danmark (Kvækerfinke)

Bergfinken har häckat i Danmark vid flera tillfällen. Det allra första häckningsfyndet gjordes i Köpenhamn 1878 (Salomonsen 1963). Därefter finns det ytterligare åtta häckningsfynd – Ribe 1886, Själland 1916, Fyn 1927, Själland 1931 och 1969, Aarhus 1970, Sydjylland 1973 och Bornholm 1973. Ett senare meddelat fynd 1993 är återkallat (Christensen m.fl. 2022).

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades bergfinken som livskraftig (LC) men med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 19 500 000 vuxna fåglar.

 

Maxålder

Sveriges och Europas äldsta kända bergfink blev 14 år och nio månader gammal (se RCs hemsida).

 

Jakt och attityder

Bergfinken ingick i gruppen kramsfåglar och ett exempel på inställningen är denna: ”Under flyttningstiden kunna de fångas med lockfågel på limspö. Då de flyga i stora täta skaror kunna de i mängd nedskjutas med fågeldunst (Nilsson 1858). Se också Nilssons ord om skada under rubrik ”Förekomst i Skåne”.

 

Bergfinken var fredlös fram till 1928 då den blev fredad 1 mars-31 aug enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 65:bilaga).

 

Under vad jag misstänker var krigsåren (2:a världskriget) salufördes bofinkar, bergfinkar, koltrastar, gråsparvar och pilfinkar i Lund som kristidsföda. Exakt årtal ovisst (Fauna & Flora 1943, sid 47).

 

Likt alla de andra som tidigare saknat skydd i form av fridlysning, eller som hade fasta allmänna jakttider, blev bergfinken totalfredad från jakt fr.o.m. 1 januari 1968 (Vår fågelvärld 27:96+).

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
• Granvik, H. 1916. Bergfinkinvasionen i Skåne vintern 1915-1916. FoF 11:49-62.
• Green, M. m.fl. 2020. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2020. Lund.
• Holmberg, T. 1992. The primary moult of the Brambling Fringilla montifringilla evaluated by four different methods. OS 2:139-146.
• Holmgren, A.E. 1870. Skandinaviens foglar, förra bandet. Norstedt, Stockholm.
• Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
• Jönsson m.fl. 1990. Nordvästskånska Fåglar. Helsingborg.
• Kjellén, N. & Lindström, Å. 1993. Bergfinkens övervintringsstrategier samt några iakttagelser från en skånsk sovplats i januari-februari 1993. A 32:187-199.
• Källander, H. 1955. Notis. VF 14:185.
• Källander, H. & Svensson, S. 1983. Vinterförekomsten av bergfink och ringduva i förhållande till skörden av bokollon. VF 42:434-435. Kommentar i VF 43:241.
• Lindström, Å. & Alerstam, T. 1986. The adaptive significance of reoriented migration of chaffinches Fringilla coelebs and bramblings F. montifringilla during autumn in southern Sweden.  Behav. Ecol. Sociobiol. 19: 417-424.
• Lithner, S. & Jönsson, I. 2002. Abundance of owls and Bramblings Fringilla montifringilla in relation to mast seeding in south-eastern Sweden. OS 12:35-45.
• Löhmus, M. & Silverin, B. 1999. Male aggressiveness and the possible occurrence of group territoriality in the Brambling Fringilla montifringilla. OS 9:75-82.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Mathiasson, S. 1960. Skånsk fågelvinter. Sveriges Natur 51:2-8.
• Nilsson, KG. & Wallin, T. 2020. Bergfinkarna på Hallandsåsen. A 59:1:48-49.
• Nilsson, R. 1983. Om bergfinkens massbesök i Kågeröd vintern 1915-1916. A 22:163-166.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Ottosson, U. & Haas, F. 1991. Primary moult of the Brambling Fringilla monitfringilla in northern Sweden. OS 1:113-118.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Rudbeck d y. 1968-71. Dagbok från Lapplandsresan. SLÅ 1968-69, 1970-71.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• Salomonsen, F. 1963. Nordens fåglar i färg, sjunde bandet. Allhems förlag, Malmö 1967.
• Silverin, B. & Wingfield, J. 2001. The adrenocortical responses to stress in breeding male Chaffinches Fringilla coelebs and Bramblings F. montifrigilla in Sweden. OS 11:223-234.
• SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
• SOF. 1970. Förteckning över Sveriges fåglar. 6:e upplagan. Svensk natur.
• Svensson, T. 2020. Bibliska mängder bergfink. A 59:3:7-27.
• Svensson, T. 2021. Bokollon i miljarder – bergfinkar i miljoner. VF 2021:1:38-48.
• Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
• Vikstrøm, T. & Moshøj, C.M. 2020. Fugleatlas – De danske ynglefugles udbredelse. DOF & Lindhardt og Ringhof.
• Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i februari 2022