Blå kärrhök

Den blå kärrhöken har en nordlig nästintill cirkumpolär utbredning men häckar även fläckvis i sydligare delar av Europa.

 

Förekomst i Sverige

Förhistoria: Det äldsta benfyndet är från Ageröd i Skåne och Atlantisk tid (odaterat). Men det antas att arten invandrade redan under Senglacial tid, alltså för mer än 12 000 år sedan (Ericson & Tyrberg 2004). Från Danmark meddelas också förmodad tidig närvaro, men även att arten sannolikt försvann från området under den trädrika Boreala och den varmare Atlantiska perioden. Återinvandring kan ha skett under Subatlantisk tid, från och med år 0 ungefär, men bevis saknas för teorin (Løppenthin 1967).

 

Arten nämns i tryck första gången 1785 då den anges vara känd i Uppsala (Tengmalm MS (10). Nästa årsdaterade fynd jag hittar är 1835 då en häckning vid Luleå meddelas. En unge togs på bo och hannen sköts (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 12:61-63). Från 1860-talet meddelas att ”under flera år på 1860-talet iakttog den ene af oss dagligen 2 a 3 gamla blåhökar sommaren öfver vid Hornborgasjön. Troligen häckade dessa fåglar på den vidsträckta gungfly, som omöjliggjorde hvarje framträngande till deras bon” (Kolthoff & Jägerskiöld 1898). Från slutet av 1800-talet nämns att den ”häckar sällsynt i mellersta Sverige och i Norrland” (Carlsson 1894).

 

Vi hoppar nu till 1949 då SOF anger att arten ”häckar dels sällsynt i vassjöar i Närke och Västergötland, dels sparsamt-sällsynt vid myrar i Västerbotten, Norrbotten, och Lappland. Har häckat i Skåne, på Öland, Uppland, Jämtland, troligen i Värmland och möjligen i Östergötland, Dalarna och Hälsingland (SOF 1949).

 

Under 1960-talet inträffade en minskning som ansågs bero bl.a. på den ökade användningen av jordbruksgifter och andra gifter, därmed försvann arten som häckfågel i Närke (SOF 1970).

Häckbeståndet i Sverige beräknades 1980 att uppgå till 1500 par (Nilsson 1981).

 

Under flera år runt 2006 och efter flera dåliga sorkår uttalades oro för det skånska beståndet (bl.a. i Fågelåret 2003 & 2006) och 2008 uppskattades den svenska populationen till 860 par (Ottosson m.fl. 2012). För 2020 bedömde Svensk Fågeltaxering att den svenska populationen uppgick till 400 par. Trenden angavs till stabil under såväl ett 20-års- som ett 10-årsperspektiv (Wirdheim & Green 2022).

 

2009 genomfördes en häckning på Öland vilken var den första sedan 1974 (Fågelåret 2009) och för 2010 nämns en mycket trolig häckning på Gotland (Fågelåret 2010). Slutligen nämner vi ett häckningsförsök i Bohuslän 2015 (Fågelåret 2015).

 

I vilken grad sträcksiffrorna i Falsterbo speglar den svenska populationen vet jag inte, men figur 1 visar sträcksiffrorna 1973-2020. Det sämsta året var 1973 med 77 individer, och det bästa året 2011 med 471 individer (enligt Falsterbo Fågelstation). Jag misstänker att effektiviteten hos räknarna ökat efterhand och att de inledande åren kan vara underskattade.

 

Figur 1. Sträcksiffror i Falsterbo 1973-2020

 

 

Förekomst i Skåne

Den första uppgiften för Skånes del som jag hittar är från 1 februari 1854 då Sven Nilsson ”såg ett exemplar av denna art sväva lågt över fälten vid Nöbbelöv, vilket är högst ovanligt” (Nilsson 1858). En annan mening framfördes 1887 och gällde nog främst området runt Skabersjö och Börringe. Skribenten skriver ”Tämligen allmän om hösten, då ungfåglarna vanligen skjuts medelst uvbulvan; de äldre är mycket skygga. Föga allmän om vintern” (Thott 1892).

En förmodat oväntad häckning upptäcktes vid Nymö mosse i östra delen av Skåne 1930. Fyndet var enligt författarna den första häckningen söder om Närke. Arten sägs också ha häckat i näraliggande Vejle sjö samt i Yngsjö åtminstone 1933-1935 (Nordqvist 1931 i Hanström & CL 1947). Ett okänt antal kullar vid Nymö togs av äggsamlare (Sveriges natur 1953, nr 4, sid 131). Rövade äggkullar 1931 och 1932 nämns också i en annan text (Swanberg 1933).

Nästa och sannolikt Skånes senaste häckning skedde vid Hovby, Hammarsjön 1958 men hur häckningen förlöpte framgår inte (Bengtsson 1963).

 

Den blå kärrhöken är sedd i Skåne under årets alla månader men i störst mängd under flyttningen i augusti-oktober.

Årsskrifterna Fåglar i Skåne (fr.o.m. 1975) nämner inte arten förrän 1983 och utöver konstaterandet att den inte häckar i Skåne nämns bara några tidigare sommarfynd. Därefter nämns arten regelbundet men som regel bara med uppgifter om sommar- resp. vinterfynd samt sträckuppgifter. Bland annat nämns att 101 ex sträckte vid Falsterbo 8 oktober 2011 vilket än idag lär vara rekord för en dag (Fåglar i Skåne 2011).

 

Förekomst i Danmark (Blå Kærhøg)

Arten anges som ovanlig häckfågel i Danmark och de två första kända gäller insamlade ägg från Vendsyssel i Nordjylland 1892 och på Borris Hede i Västjylland 1943 (Christensen m.fl. 2022). Därefter mycket oregelbunden häckfågel i Vadehavsregionen. Under 1990-talet fanns där ett litet bestånd på omkring fem par. Men under perioden 1998-2019 finns det bara tre kända häckningsfynd – två 1998 och ett 2002 (Christensen m.fl. 2022).

 

Status i Danmark 2011 angavs till noll par (Dof.dk 2015).

 

Jakt, skydd och attityder

Den blå kärrhöken var fredlös året om fram till 1919 då den tillsammans med övriga kärrhökar fridlystes ett år framåt (Sveriges Natur, årsskrift 1920, sid 142). Denna fridlysning förlängdes efterhand och blev evig 1928 (K. kungörelse n:r 439, 440 och 441; 1927 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 65:bilaga).

 

Avdelning nonsens: Ur Skånska jagtföreningens årsberättelse 1873 (ur SJFT 13:75): En blåhök, som en tid höll sig i trakten af Näsbyholm och omsider vardt skjuten, visade sig vara en svår fiende till skogsdufvorna, hvilkas bon han plundrade.

 

Rödlista Sverige

• Rödlistad 2005: Sårbar (VU)
• Rödlistad 2010: Nära hotad (NT)
• Rödlistad 2015: Nära hotad (NT)
• Rödlistad 2020: Nära hotad (NT)

 

Rödlista Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades blå kärrhök som livskraftig (LC) men med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 139 000 vuxna fåglar. I förra listan från 2015 var klassningen nära hotad (NT).

 

Maxålder 

Den äldsta svenska blev 13 år och 5 månader. Europas äldsta märktes i Holland och blev 17 år och en månad (se RCs hemsida).

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Arvidsson, L. 1980. Brun kärrhök och blå kärrhök i Hornborgasjön. VF 385-392.
• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Bengtsson, S.A. 1963. Hammarsjöns häckfågelfauna. Skånes natur, årsbok 1963, sidan129.
• B-m, A. 1904. Roffåglarnas nytta och skada. SJFT 42:274-277.
• Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
• Hanström, B. & Curry-Lindahl, K. 1947. Natur i Skåne. Bokförlaget Svensk Natur.
• Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
• Jönsson, P.E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2002. A 41:159-176.
• Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
• Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Nilsson, S.G. 1981. De svenska rovfågelbeståndens storlek. VF 40:249-262.
• Nordqvist, G. 1932. Blå kärrhöken och ängshöken häckfåglar i Skåne. FoF 27:155-164.
• Olofsson, P. 2009. Blåhökarnas natthärbärge. VF 68:1:16-17. Kollektiv övernattning.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Ravn, K. 1997. Skotlands blå kærhøge forfølges stadig. Fugle og natur 1997:4:15.
• Red. 1874. Blåhöken. SJFT 12:61-63.
• Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
• Rosenberg, E. 1953. Fåglar i Sverige. Bokförlaget Svensk Natur. Stockholm.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
• SOF. 1970. Förteckning över Sveriges fåglar. 6:e upplagan. Svensk natur.
• Swanberg, P.O. 1933. Ett sorgligt behandlat inflyttningsförsök. Sveriges natur 1933:96-100.
• Tengmalm – se VF 1993, nr 1, sid 23.
• Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
• Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i mars 2022