Foto: Mikael Arinder

Dubbelbeckasin

Arten har idag sin huvudsakliga utbredning i norra Skandinavien, Polen, Baltikum och österut till floden Jenisej.

Förekomst i Sverige

Inledningsvis vill jag informera om att det finns en utmärkt beskrivning av artens historia i Claes Siöstedts bok Vart tog du vägen, drottning Kerstis kråka? (Siöstedt 2018).

Förhistoria: Arten kan mycket väl ha förekommit i vårt område från slutet av Senglacial fram till Preborial tid, under perioden 10 000-8000 före 0, samt återinvandrat omkring år 0. Det finns några få benfynd från Sverige: samtliga från Öland och efter år 0 (Ericson & Tyrberg 2004 och Løppenthin 1967).

Den första nedtecknade årsdateringen är från hösten 1784 då den var känd från Untra i Uppland (Lindroth MS i VF 1993, nr 1, sid 24). Från 1800-talets första hälft nämns att arten förekom ”i kärr och mossar, samt på större sumpiga ängar och vid gräsbeväxta sidor av floder och bäckar, från Skåne, åtminstone ända till Uppland. Vid Göteborg är hon allmän och häckar även där. I Skåne förekommer hon ej sällsynt på de nämnda ställen, dock vanligen blott ensam; men under flyttningstiden om hösten träffas hon där och var i större antal, dock alltid spridd, i kärren” (Nilsson 1858). Från Öland rapporterades 1867 ”Förekom här och där på Öland. Vid Lilla Dalby hittades den 15 juli fyra nästan kläckfärdiga ägg … ett par andra tagna vid Borgholm i juni …” (Meves 1868).

Från Stockholmstrakten nämndes ”År 1871 fanns fullt upp av både dubbla och enkla beckasiner, så att man endast behövde gå över de vattendränkta ängarna för att stöta upp tjogtals av båda sorterna. Men därefter försvann de dubbla mer och mer ända till 1881 då antalet sjunkit till sitt minimum. På hela trakten lyckades jag ej upptäcka mer än fyra stycken. Sommaren 1882 hade tillgången däremot stigit betydligt, så att i slutet av juli omkring 40-50 dubbla beckasiner höll till i de våta ängsmarkerna” (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 21:250). Under tidigt 1900-tal anges att arten fortfarande fanns kvar i så gott som hela landet, men i minskad omfattning. 1926 beskrevs läget så här: ”I Sverige bebor han för honom lämpliga lokaler från och med Skåne upp till Lycksele. På nästan alla för denna fågel passande häckplatser i landets mellersta och södra delar fanns han ännu på 1860-talet i stort antal. Under årtiondenas lopp har han avtagit mer och mer, och även på de ställen där han varit oberörd av torrläggningar o.dyl. är han numera mycket fåtalig. Har under senare år häckat på Kävsjö mosse, vid Bolmen och Draven i Småland (Jägerskiöld & Kolthoff 1926). I mitten av 1900-talet lät det däremot så här: ”Häckar sällsynt i sumpmarker i Jämtland och norra Lappland. Har sedan mitten av 1800-talet minskat starkt och försvunnit från större delen av landet, där den tidigare häckade i troligen alla landskap, ehuru belägg saknas från Blekinge, Halland, Gästrikland, Västerbotten och Norrbotten (SOF 1949). Utbredningen beskrevs 2002 vara ”sällsynt från nordvästra Härjedalen till Tule Lappmark” (SOF 2002). Populationen bedömdes 2008 uppgå till 1 800 par och häckningsförekomster rapporterades från Härjedalen, Jämtland och Lappland (Ottosson m.fl. 2012).

Svensk Fågeltaxering bedömde också att den svenska populationen uppgick till 1 800 par 2020. Trenden för både 20-årsperioden 2001-2020 och 10-årsperioden 2011-2020 angavs som stabil (Wirdheim & Green 2022).

Förekomst i Skåne

Det första daterade fyndet i Skåne gäller ett ex som sköts i Stävie mosse vid Kävlinge den 15 maj 1833. Samma år rapporterades även full lek vid Kävlinge 14 juni (Cronsjö i Ekberg 2015).

1849 anges arten som tämligen sällsynt häckfågel i nordöstra Skåne (Wallengren 1849). 1886 anges att ”Beckasiner sparsammare än förr i Skåne. Klågerup har fortfarande ymnig tillgång. Dubbla beckasinen har iakttagits häckande därstädes” (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 25:206). Liknande uppgifter finns från 1887: ”Allmän vid höstgenomsträcket; talrik vid Klågerup och Börringe. Ett par häckade vid Klågerup 1887” (Thott 1892).

Carlsson (1894) nämner flera häckningslokaler men de är förmodligen i huvudsak gällande för tidigare perioder under 1800-talet: ”Häckar på många ställen i Skåne, vid Lund, Klågerup, Östra Grevie, Revinge, Rönneholm m.fl. ställen; men avtager även där överallt … mycket bidrager nog markers torrläggning” (Carlsson 1894). Förekomsten i nordost beskrivs kortfattat så här i ett bokverk från 1947: ” Hade förr sitt förnämsta tillhåll vid Hammarsjön, nu borta” (Nordqvist i Hanström & CL 1947). Det var också här som artens senaste skånska häckning förekom, nämligen vid Hammarsjön 1959 (Bengtsson 1960). Det lär för övrigt vara den enda kända skånska häckningen under 1900-talet.

Häckningen 1959 är väl beskriven och uppgiften anses vara trovärdig. Jag kan dock inte avstå från visst tvivel eftersom kläckta ungar sågs redan 17 maj. Det är mycket tidigt för en art som ruvar drygt 20 dagar och där nyare tiders tidigaste vårfynd är daterat 27 april. Den aktuella våren sägs förvisso ha varit tidig men det bör inte ha påverkat en tropikflyttande fågels ankomsttid. Å andra sidan kan paret ha haft sitt ursprung i sydliga populationer i Polen eller Baltikum. Dessa lär ankomma till häckplatserna tidigare än våra numera norrländska dubbelbeckasiner. Och som sagt var, uppgiften är mångomskriven och ansedd som korrekt.

Dubbelbeckasiner ses numera så gott som varje år i Skåne under vår- och hösträcken och huvudsakligen under månaderna maj samt augusti-september. Antal rapporterade individer för perioden 1975-1988 ses i tabell 1.

Tabell 1. Antal rapporterade individer av dubbelbeckasin i Skåne 1975-1988 (Fåglar i Skåne 1988).

75	76	77	78	79	80	81	82	83	84	85	86	87	88
0	3	1	3	2	5	8	13	3	2	1	3	5	2

Under vårsträcket spelar en del fåglar i Skåne, t.ex. anges Hammarsjön ha varit en säker lokal för spel i maj månad sedan 1990 (Fåglar i Skåne 1997). Antalet spelande fåglar föreföll öka under 2000-talet och för 2010 rapporterades 19 spelande på elva lokaler i maj (Fåglar i Skåne 2010). I figur 1 visas antal rapporterade fåglar under åren 2000-2020. Som synes verkar höstfynden bli allt färre medan antalet spelande fåglar under vårarna håller en tämligen jämn nivå.

Figur 1. Antal spelande vårfåglar och höstfynd av dubbelbeckasin 2000-2020 (Fåglar i Skåne 2020).

Fenologi

Extremdatum för vår och höst i Skåne är 27 april 2001 och 2020 samt 28 november 2010 (Fåglar i Skåne 2020). Det finns även ett meddelat januarifynd från Sjölunda, Malmö 19 januari 1955 (Markgren 1962). Observationen meddelas utan detaljer och den är förmodligen inte godkänd idag.

Förekomst i Danmark (Tredækker)

Var förr en allmän och spridd häckfågel, särskilt i Jylland, men en tillbakagång noterades redan 1860 och än mer efter 1880. Den sista kända häckningen skedde vid Varde (Västjylland) 1902 och äggen blev offer för insamling. Idag anges arten som en sällsynt rastfågel (Christensen m.fl. 2022).

Jakt, skydd och attityder

Jakt och fångst: Arten jagades hårt under 1800-talet och i början av 1900-talet och jag saxar in några kommentarer från den tiden.

”Om våren och i synnerhet om hösten under sträcktiden skjutes dubbla beckasinen för rapphönshund. I Skåne skjutes hon mest i augusti. Att med stickgarn fånga dubbla beckasinen om våren på lekplatsen är en ödande och oförståndig jakt, som dessutom ej fordrar minsta talang. Nytta: Köttet utgör en stor läckerhet. Fågeln är så fet och tung om hösten, att skinnet stundom spricker då hon dödskjuten faller till marken” (Nilsson 1858).
”På en lek i Upsalatrakten har man i år (1862), vi omtala det med förtrytelse, skjutit säkerligen 70 stycken” (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 1863).
”Jakten på dubbelbeckasinen värderas högt. Han jagas för hönshund och är till följd av sin vana att trycka hårt och sin jämna flykt lätt att skjuta” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926).

1864 fick arten som en av de första i Sverige en reglerad jakttid och fredades 16 mars-10 juli, enligt ny jaktstadga (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 2:206-213). Det var förmodligen hög tid för fredning eftersom följande uppgift från 1867 talar om en minskning:

”Å markerna vid Getinge å (sannolikt Kävlingeån), hvarest vanligen pläga skjutas 100-150 foglar, sköts 1867 icke en enda” (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 6:127 – i referatet står 1857 men det rättas senare till 1867).

Fredningsperioden justerades 1894 till 1 januari-10 juli vilket hade föga verkan eftersom arten är en tropikflyttare (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 32:129).

Därefter har den fredade perioden justerats enligt följande:

1913: Fredad 1 jan-15 juli (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 50:338-339).
1922: Fredad 16 november- 15 juli (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 60:243).
1938: Fredad 16 nov-31 juli (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 76:218).
1942: Fredad 16 nov-15 aug enl. Kungl. Maj:ts kungörelse nr 559 (Svensk Jakt 80:289-291).

Dubbelbeckasinen fridlystes 1951 (Svensk Jakt 89:185) och har därefter varit totalfredad.

Några exempel från Skåne på att jakten var omfattande även under 1900-talets inledning:

1912: Uppgifter från ungefär halva Skåne berättar att det sköts 276 dubbelbeckasiner under året (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 51:184).
1914: ”Fäldt mattnyttigt vildt”: 305 dubbelbeckasiner i de båda Skånelänen (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 53:184).
1917: ”Fäldt mattnyttigt vildt”: 285 dubbelbeckasiner i de båda Skånelänen (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 56:142).

Rödlistning Sverige

Rödlistad 2005: Missgynnad (NT)
Rödlistad 2010: Nära hotad (NT)
Rödlistad 2015: Nära hotad (NT)
Rödlistad 2020: Nära hotad (NT)

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades dubbelbeckasinen som livskraftig (LC) men med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 136 000 vuxna fåglar.

Maxålder

Den äldsta kända i Europa är märkt i Sverige och blev 6 år och 10 månader gammal (se RCs hemsida)

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

Aronsson, N. 2012. Ljusloggar kastar ljus på flytt. VF 2012:4:14-18.
Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
Bengtsson, S A. 1960. Dubbelbeckasinen som häckfågel vid Hammarsjön. FoF 55:212-213.
Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
Ekberg, B. 2015. Jag tyckte mig se en swart stork. Ellerströms förlag, Lund. Ur Anders Cronsjös dagbok 1833-1847.
Ekblom, R. 2006. Dubbelbeckasinens spel. VF 65:3:20-23.
Ekblom, R. & Carlsson, P. 2007. Beräkning av dubbelbeckasinens bestånd i Sverige baserat på nya inventeringar vid Ånnsjön och Storlien. OS 17:37-47.
Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm
Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
Markgren, M. 1962. Fågelliv på strand och äng vid Öresund. Skånes Natur 1962, sidan 128.
Meves, W. 1868. Bidrag till Sveriges Ornithologi. Berättelse om en resa till Öland och Skåne. Översigt af Kungl. Vetenskapsakademins Förhandlingar, 1868. N:o 3.
Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
Rosenberg, E. 1953. Fåglar i Sverige. Bokförlaget Svensk Natur. Stockholm.
Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
Salomonsen, F. 1963. Nordens fåglar i färg, sjunde bandet. Allhems förlag, Malmö 1967.
Siöstedt, C. 2018. Vart tog du vägen, drottning Kerstis kråka? Bok. Bokförlaget Atremi.
SJFT. 1863. Dubbla Beckasinen. SVJT 1:15-33.
SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
SOF. 1970. Förteckning över Sveriges fåglar. 6:e upplagan. Svensk natur.
SOF. 2002. Sveriges fåglar. 3:e uppl. Stockholm.
Söderberg, C. 1832. Några ord om dubbla beckasinen (mest om leken). Tidskrift för Jägare och Naturforskare, sidorna 64-67 i nyutgivning av Richard Bergström 1894. Stockholm.
Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
Wirdheim, A. 2021. Högtflygande flyttfåglar överraskar. VF 2021:4:36-40.
Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i augusti 2022.