Eleonorafalk

Arten är endemisk för Medelhavsområdet samt Kanarieöarna.

 

Förekomst i Sverige

  1. Sveriges första fynd var en subadult fågel av mörk fas som sågs vid Ottenby 17 juli 1983 (Breife m.fl. 1985). Samma fågel sågs därefter på Lilla Karlsö, Gotland 27-30 juli (Vår Fågelvärld 43:541).
  2. En 2K+ av ljus fas sågs på Lilla Karlsö 4 augusti 1983 (Vår Fågelvärld 43:541).
  3. En adult av ljus fas sågs vid Stenåsa, Öland 29 augusti 1988 och senare vid Ottenby 2 september (Vår Fågelvärld 48:452 och 49:470).
  4. En adult av ljus fas sågs på Skanörs ljung 4 september 1988 (Fåglar i Skåne 1988). Obsen bedömdes handla om en annan individ än den på Öland – fynd 3 (Vår Fågelvärld 48:452).
  5. En 2K hane, ljus fas i Falsterbo 19-24 augusti 1992 (Fåglar i Skåne 1992).
  6. En adult, ljus fas vid Vombs ängar 7-8 maj 1995 (Fåglar i Skåne 1995).
  7. En individ av ljus fas Rysjön, Kvismaren, Närke 14 maj 1995 (Fågelåret 1995:128).
  8. En adult av ljus fas i Resmo på Öland 8 augusti 1998 (Fågelåret 1998:139).
  9. En 2K+ av ljus fas sträckande Falsterbo 9 september 2002 (Fåglar i Skåne 2002).
  10. En adult av mörk fas Beijershamn på Öland 7 augusti 2004 (Fågelåret 2004:141).
  11. En 2K+, ljus fas sträckande söder om Knösen, Skanör 3 maj 2006. Samma individ sågs även vid Vellinge ängar dagen efter (Fåglar i Skåne 2006).
  12. En adult av mörk fas Sönnerbergen, Onsala, Halland 1 september 2006 (Fågelåret 2006:88).
  13. En 2K+, ljus fas sträckande vid Falsterbo 21 september 2006 (Fåglar i Skåne 2006).
  14. En 2K+, ljus fas Venastugan, Rynningeviken, Närke 23 september 2006 (Fågelåret 2006:88).
  15. En 2K, ljus fas på Vinga, Västergötland 1 oktober 2006 (Fågelåret 2006:88).
  16. En 3K+, ljus fas på Ölands norra udde 25 augusti 2015 (Fågelåret 2015:84).
  17. En 2K+, ljus fas sträckande Falsterbonäset 16 september 2015 (Fåglar i Skåne 2015).
  18. En 2K, mörk fas på Muskmyr, Gotland 16 september 2015 (Fågelåret 2015:84).
  19. En 2K+, mörk fas Galgeberget, ytterby, Bohuslän 20 september 2015 (Fågelåret 2015:84).
  20. En 3K+, ljus fas sträckande Grönhögens hamn, Öland 21 maj 2016 (Fågelåret 2016:104).
  21. En 2K+, okänd fas Fjäråsslätten, Halland 10 september 2017 (Fågelåret 2017:137).
  22. En 2K+, okänd fas sträckande Hjälms våtmark, Halland 1 september 2018 (Fågelåret 2018:135).
  23. En 2K+, mörk fas Simrishamn i Skåne 8 augusti 2021 (Artportalen).

Totalt har det t.o.m. augusti 2022 gjorts 23 fynd av arten i landet:

  • Av de dessa har 21 bestämts gällande fasen, och av dem har 15 varit ljusa och sex mörka.
  • Fynden har gjorts mellan 3 maj (fynd 11) och 1 oktober (fynd 15).
  • Månadsfördelning är maj (4), juni (0), juli (1), augusti (7), september (10) och oktober (1).
  • Noterbart är också att hela fem fynd gjordes 2006 och att det sen dröjde till 2015 innan nästa fynd gjordes och då blev det fyra fynd.

 

 

Tabell 1. Antal fynd av eleonorafalk per landskap. (1) = tidigare sedd i annat landskap.

 

Landskap

Antal fynd

Första

Skåne

8

1988

Blekinge

 

 

Halland

3

2006

Småland

 

 

Öland

6

1983

Gotland

2+(1)

1983

Bohuslän

1

2015

Västergötland

1

2006

Östergötland

 

 

Dalsland

 

 

Värmland

 

 

Närke

2

1995

 

 

Förekomst i Skåne

De åtta skånska fynden redovisas ovan (fynd 4, 5, 6, 9, 11, 13, 17 och 23).

 

Förekomst i Danmark (Eleonorafalk)

  1. Det första fyndet gjordes på Langeland 4 oktober 1988 och det var en 3K+, ljus form.
  2. Christiansö 14 augusti 1996, 3K+ hane, ljus form.
  3. Gedser, Falster 18 augusti 2012, 2K, ljus form.
  4. Skagen 15 september 2015, 2K, ljus form.

(Christensen m.fl. 2022).

 

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades eleonorafalken som livskraftig (LC) och med ett stabilt bestånd i Europa uppskattat till 28 600 vuxna fåglar. f

 

Maxålder

En fågel märkt i Tyskland blev 11 år och 2 månader gammal (se RCs hemsida)

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

  • Breife, B. m.fl. 1985. Eleonorafalk anträffad i Sverige. VF 44:351-352.
  • Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
  • Hedenström, A. m.fl. 1998. Eleonorafalken – flyttfågeljägare vid Medelhavet. VF 57:2:8-15.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i augusti 2022.