Fisktärna

Fisktärnan förekommer med några olika raser i stora delar av Europa och centrala Asien hela vägen österut samt vidare genom centrala Nordamerika.

Förekomst i Sverige

Fisk- och silvertärna är uppenbarligen svåra att bestämma via benfynd och därför behandlas båda tillsammans. Det äldsta benfyndet som hittats i Sverige är daterat till Atlantisk tid, cirka 7000 före 0. Men det finns andra bevis på att båda arterna fanns i vårt område redan under delar av Istiden och därför anses en mycket tidig kolonisering vara trolig – något tidigare för silvertärnan än för fisktärnan. Løppenthin gör dock bedömningen att fisktärnan dröjde till slutet av Boreal tid, d.v.s. omkring 7000 före 0 (Ericson & Tyrberg 2004 och Løppenthin 1967).

Fisktärnan var känd i Sverige sommaren 1695 (Rudbeck, bild i VF 1993, nr 1, sid 24) och under mitten av 1800-talet sades att: ”Denna art är den allmännaste tärnan i Skandinavien; även förekommer han vid insjöar och annat sött vatten … på många ställen även mitt inne i landet (Nilsson 1858).

I början av 1900-talet nämns att: ”I Sverige är fisktärnan mycket allmän” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926). Mer detaljerad är uppgiften i SOFs första förteckning 1949: ”Häckar allmänt-sparsamt, mest i små kolonier, vid väst- och östkusten från Skåne till Bohuslän och Norrbotten; vid invatten från Skåne till Dalarna och Hälsingland. Har häckat vid invatten i Jämtland, Västerbotten, Norrbotten och säkerligen i norra Lappland” (SOF 1949).

Populationen i Sverige uppskattades 2008 till 25 000 par (Ottosson m.fl. 2012) och Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till samma antal, alltså 25 000 par 2018. Trenden för både 20-årsperioden 2001-2020 och 10-årsperioden 2011-2020 angavs som stabil (Wirdheim & Green 2022).

Förekomst i Skåne

I mina källor hittar jag den första noteringen först från mitten av 1800-talet då arten beskrivs som häckfågel här och där i nordöstra Skåne (Wallengren 1849). Men givetvis har den funnits i landskapet långt tidigare. Ett besked från 1887 lyder: ”Förekommer och häckar vid alla sjöar, men inte talrikt”. Avser sydvästra Skåne, kanske främst Skabersjö-Börringe (Thott 1892). Omkring 1890 berättas att den hade ”sina ej så fåtaliga bon på Måkläppen (Rosenius i Hanström & CL 1947). Från början av 1940-talet skrivs att den ”Häckar både längs kusten och i inlandet, bl.a. nämns 45 par från Hallands Väderö och 30-40 par i Krankesjön (Holmström 1944).

Den första atlasinventeringen 1974-1984 (Figur 1) visade på säker häckning i 57 rutor och uppskattade med hjälp av kust- och sjöinventeringen det skånska beståndet till 320 par (Andell & Nilsson 1987c). En inventering i Skåne 1991 resulterade däremot i nedslående låga 190 par. Allvarligast var minskningen i nordvästra Skåne och i Göingebygden medan beståndet i nordost hade ökat något (Gierow 1991).

Efter den andra atlasinventeringen 2003-2009 (Figur 2) konstaterades säker häckning i 70 rutor och beståndet uppskattades till 250 par (Bengtsson & Green 2013). Därefter finns inga inventeringar gjorda men med tanke på att trenden på riksnivå anses vara stabil hoppas vi att så är fallet även i Skåne. Fisktärnan har en förmåga att hitta udda boplatser på ruderatmark i t.ex. hamnområden och för Malmös stam av fisktärnor har detta gällt under många år. När dessa ytor tas i anspråk av människan hittar de som regel nya och så gjorde de även 2022. På två ytor varav en var en rivningstomt häckade minst 22 par varav många framgångsrikt.

Figur 1. Resultatet av den första atlasinventeringen av fisktärna 1974-1984. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning. Svart prick = ej inventerad ruta.

Figur 2. Resultatet av den andra atlasinventeringen av fisktärna 2003-2009. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning. Svart prick = ej inventerad ruta.

Förekomst i Danmark (Fjordterne)

Fisktärnan var under första halvan av 1900-talet en betydligt talrikare fågel än idag. Under senare årtionden har beståndet svängt en hel del och som exempel ges 1 000-1 700 par under 1960-talet, 900-1 000 par under 1970-talet och åter uppe i 1 500 par under slutet av 1980-talet. 2006 hade det minskat till endast 530 par men 2019 var det återigen uppe på knappt 1 300 par (Christensen m.fl. 2022).

Dansk Ornitologisk Forenings bevakning av de allmänna fåglarna i Danmark visade för fisktärnans del en stabil trend ur långtidperspektivet 1985-2020 och en måttlig ökning för perioden 2010-2020 (Eskildsen m.fl. 2021).

Jakt, skydd och attityder

”Fisktärnan är ej särdeles svår att skjuta i flykten; och sedan man skjutit en, kan man vanligen lätt få flera, om man kastar den skjutna i luften och låter henne nedfalla på vattnet. Dess kött ätas ej hos oss; fjädern är även oduglig (Nilsson 1858). Med tanke på vad som sades sist i citatet kan man fråga sig – Varför skjuta alls? Så var det faktiskt också någon som tyckte redan ”på den tiden”. Eller vad sägs om detta citat: ”Det torde blott vara den råa, obildade söndagsjägaren, som finner nöje uti att döda denna särdeles vackra och intagande fogel, hvilken på intet vis kan vara honom till nytta” (Holmgren 1870). Fisktärnan var helt fredlös fram till 1928 då den fredades under perioden 1 mars-31 augusti enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 65:bilaga). Man kan därför fråga sig hur följande kunde ske: ”Men när fisktärnor skjutas vid en fiskdammsanläggning nästan på löpande band och dagsrekordet springer upp i 67 nedlagda exemplar som hänt vid en anläggning i mellersta Sverige, då bör sannerligen andra metoder, mindre förödande för tärnbeståndet utprovas” (Swärdsson 1949). När det skedde skrivs förvisso inte men man kan ju misstänka att det skedde efter 1928. Fisktärnan fredades slutligen helt 1968 i likhet med alla andra som inte var fridlysta tidigare eller som hade allmän jakttid (Vår Fågelvärld 27:96+).

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades fisktärnan som livskraftig (LC) med en okänd trend och ett bestånd som skattades till 1 120 000 vuxna fåglar