Fjällvråk

Fjällvråk förekommer cirkumpolärt i nordligt område, dock ej på Grönland och Island.

Förekomst i Sverige

Arten fanns sannolikt i vårt område under Senglacial tid, alltså för mer än 12 000 år sedan. Det tidigaste benfyndet stammar från Bohuslän och Atlantisk tid, cirka 7000 före 0 (Ericson & Tyrberg 2004). Den första årsdaterade uppgiften är från 1694/1710 då den angavs som känd i Sverige (Rudbeck, bild i VF 1993, nr 1, sid 23). För 1800-talet beskrivs förekomsten: ”I den skandinaviska halföns fjälltrakter är han mycket allmän och går ända upp till Nordkap och ryska gränsen” (Kolthoff & Jägerskiöld 1898).

Häckningsområdet beskrevs vid mitten av 1900-talet så här: ”Häckar sparsamt-tämligen allmänt från översta barrskogsregionen och upp i lavregionen i Dalarna, Härjedalen, Jämtland, Norrbotten och Lappland. Har häckat i Småland, på Gotland och i Hälsingland” (SOF 1949). I upplagan från 1951 tillkommer uppgift om Ångermanland (SOF 1951). Det första kända häckningsfyndet i Västerbotten är daterat 1957 (Olsson & Wiklund 1999) och från Värmland finns uppgifter för åren 1973 och 1974 (Vår Fågelvärld 33:246 och 34:231). I Sveriges Fåglar från 1990 nämns även häckningar i Medelpad, Gästrikland och Västmanland (SOF 1990).

Häckningarna i Småland och på Gotland kräver några ord. Det småländska fyndet beskrivs så här: ”Ett par häckade vid Nöbbeled, Öjaby socken, norr om Växjö 1912. Fyndet (bo med ungar varav en dog och två sköts) kontrollerades av d:r O. Holmquist, Lund och finns beskrivet i Fauna & Flora 8:189” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926). Den gotländska häckningen ska ha skett nära Näs kyrka på Gotland 1944 (Norehn 1944).

Det svenska beståndet uppskattades till 7 000 par 1980 (Nilsson 1981). Svensk Fågeltaxering bedömde däremot att den svenska populationen bara uppgick till 3 000 par 2018. Trenden för 20-årsperioden 2001-2020 angavs som stabil medan trendriktningen för 10-årsperioden 2011-2020 var positiv men inte statistiskt säkerställd (Wirdheim & Green 2022).

I rapporten för 2022 skriver SFT att fjällvråken ”hade under 2022 ett uppgångsår på standardrutterna, vilket förstärker det mycket regelbundna mönstret med tydliga toppar var 3-4 år. Dock finns ingen tydlig generell förändring över perioden 1998-2022 (-1,1 % per år, NS), vilket tyder på att fjällvråksbeståndet stabiliserat sig på en ny, av allt att döma lägre, nivå under 2000-talet jämfört med de antal som fanns under 1970- och 1980-talen. Vinterpunktrutterna visar på en svag men statistiskt signifikant minskning sedan 1975/1976 (-0,8 % per år), vilket är ungefär samma långsiktiga mönster som vid sträckräkningarna i Falsterbo”.

Förekomst i Skåne

Fjällvråkar besöker Skåne varje höst och vinter, dels som genomsträckare men också som övervintrare. Från 1800-talet benämns arten som ”Tämligen allmän icke-häckare i nordöstra Skåne” (Wallengren 1849) och övervintring kunde ske även då enligt Nilsson: ”Någon gång synes han bli i Skåne även under vintern. Den 1:e februari 1854 sågs en vid Nöbbelöv” (Nilsson 1858). Liknande uppgift finns från sydvästra Skåne 1887: ”Allmän på senhösten; flera övervintrar” (Thott 1892).

Fjällvråken är sedd i Skåne under årets alla månader men blott fåtaligt i juni och juli. Höststräcket i Falsterbo sker huvudsakligen från mitten av september t.o.m. oktober. Toppdagarna infaller ofta i mitten av oktober. Se figur 1 för sträcksiffror 1973-2021.

Figur 1: Sträckuppgifter om fjällvråk från Falsterbo under 1973-2021. År 2022 räknades 510 sträckande fjällvråkar.

Förekomst i Danmark (Fjeldvåge)

Statusen i Danmark kan kortfattat beskrivas som allmän sträck- och vintergäst samt mycket sällsynt sommargäst. Arten är sedd i landet under årets alla månader (Christensen m.fl. 2022).

Jakt, skydd och attityder

Likt alla andra rovfåglar var människan avogt inställd till fjällvråkarna förr i tiden. Nedan nämns några attityder samt redogörs för de jakttider som gällde förr. SJFT = Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift.

Räknas som Rov- och skadedjur (dylika Rof-Foglar) i 1808 års jaktstadga och enligt §1 ”anställes jakt antingen at utrota Rof- och Skade-Djur, eller at anskaffa nyttigt Willebråd” (SJFT 66:227).

• 1895: Var på södra Öland om hösten så allmän, att 17 stycken kunde fällas vid skytte för uv under något mer än en timmes tid, och i Skåne har man ofta på samma tid skjutit ett långt större antal (Jägerskiöld & Kolthoff 1926).
• 1904: En tysk magundersökningsstudie av 235 ex påvisade 863 åkersorkar och fyra ex av den i Tyskland mycket sällsynta Microtus ratticeps (troligen mellansork). Vidare hittades 5 vesslor, 7 möss, 1 skogssork, 2 hamstrar, 9 näbbmöss, 13 mullvadar, 2 kråkor, en lärka samt flugor och mullvadssyrsor. Texten slår fast att fjällvråken är en lika nyttig fågel som ormvråken (B-m, A 1904).
• 1913: Fredlös året om (SJFT 1912:337).
• 1928: Fredad 1 mars-31 aug enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (SJFT 65:bilaga).
• 1954: Lovlig 1 sep-28 feb (Svensk Jakt 92:283). Förmodligen var det regelverket från 1928 som gällde och det skulle den efter vad jag förstår att göra fram till 1/1 1968 då alla arter utan egen jakttid blev fredade.
• 1968: Fortfarande fredlös under jan-feb i de fem sydligaste länen (Vår Fågelvärld 27:96+). Om detta stämmer vet jag inte. I jakttabellerna för 1968-1972 står det ”Invid eller inom område för viltuppfödning, hönsgård eller därmed jämförlig anläggning, hela jaktåret, i den mån det behövs för att hindra skada inom anläggningen”. Detta gällde hela Sverige. Se också Vår Fågelvärld 31:198.
• 1973: Ingen jakt eller skyddsjakt framöver (Jakttabeller). Därmed var fjällvråken totalfredad och har så varit sedan dess.

Rödlistning Sverige

• Rödlistad 2005: Missgynnad (NT)
• Rödlistad 2010: Nära hotad (NT)
• Rödlistad 2015: Nära hotad (NT)
• Rödlistad 2020: Nära hotad (NT)

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades fjällvråken som livskraftig (LC) och med ett stabilt bestånd i Europa uppskattat till 81 400 vuxna fåglar. 

Maxålder 

Europas äldsta är svenskmärkt och den blev 18 år och 9 månader (se RCs hemsida).