Garfågel

”Den tredje juni 1844 ströps så de två sista garfåglarna på skäret Eldey vid Island, där de påträffats med ett ruvat ägg, och därmed hade vår jord förlorat en av sina intressantaste fågelarter” Rudebeck 1962.

 

Det här handlar alltså om garfågel, Pinguinus impennis, en utrotad fågel och om den har det skrivits väldigt mycket. Jag vill särskilt rekommendera Torgny Nordins text i Vår Fågelvärld – se referenslistan.

 

Som nämndes i ingressen dödades de sista med säkerhet kända garfåglarna 1844 på Eldey, ett av Fuglaskären sydöst om Reykjanæs (Jägerskiöld & Kolthoff 1926). Nilsson 1858 tillägger att kropparna ”nedsändes till Köpenhamn”. Men det finns en obekräftad uppgift om en senare observation och den handlar om en ensam individ som siktades utanför Newfoundlands fiskebankar 1852. Om uppgiften är korrekt ska detta vara den absolut sista individen (Nordin 2020).

 

Sven Nilsson nämner också några fynd daterade efter 1844, men även dessa är osäkra. Se Nordin 2020 för tydlig beskrivning.

 

Tidigare förekomst i Sverige

Det finns svenska jordfynd av garfågel från Bohuslän (ett knappt tiotal), Halland (2 st.), Skåne (2 st.) och Gotland (1 st.). De flesta härrör från boplatser och är i allmänhet från 7000 till 4000 BP (ungefär lika med 5800 till 2500 år f.0.). (Liljegren, R. & Lagerås, P). Det finns dock benfynd som tyder på möjlig kolonisering redan under Preborial tid, cirka 9000-8000 före 0. Här sägs också att arten försvann från sydvästra Sverige omkring 2500 före 0 (Ericson & Tyrberg 2004).

 

En garfågel har åtminstone en gång i historisk tid påträffats i Sverige, nämligen vid Mollösund i Bohuslän den 18 december 1783 (Lindroth 1944). Nilsson 1858 berättar också att en gammal fiskare i Bohuslän försäkrat att han i sin ungdom sett garfågeln vid Tistlarna samt skriver att; ”i ett bref från D:r Ödman berättas att ett exemplar af denna fogel vid slutet av förra århundradet blifvit ihjälslaget utanför Marstrand”.

 

Jakt, skydd och attityder

De sista mot honom riktade fångstfärderna torde huvudsakligen ha avsett att förse samlare och museer med skinn och ägg (Jägerskiöld & Kolthoff 1926).

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

  • Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
  • Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
  • Lagerås, P. 1989. Vad vet vi om garfågeln och dess förekomst i Sverige? A 28:243-250.
  • Liljegren, R. & Lagerås, P. 1993. Från mammutstäpp till kohage. Djurens historia i Sverige. Wallin & Dalholm Boktr. Lund.
  • Lindroth, A. 1944. Garfågeln i Sverige. VF 3:138-140.
  • Lyngs, P. 1994. Gejrfuglen – Et 150 års minde. DOFT 88:49-72. Gedigen historik.
  • Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
  • Nordin, T. 2020. Hänsynslös klappjakt utrotade garfågeln. VF 2020:1:48-53.
  • Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i september 2022.