Grå flugsnappare

Grå flugsnappare är utbredd i hela Europa och delar av Nordafrika samt i ett brett bälte österut mot Bajkal och Mongoliet.

 

Förekomst i Sverige

Artens historia är dåligt känd men det kan antas att den invandrat under Boreal tid, cirka 7500 före 0 och därefter haft en fast fot i området (Løppenthin 1967).

 

Grå flugsnappare var känd i Sverige före 1731 (Linné 1731) och i slutet av 1800-talet sades den vara ”den vanligaste af sitt släkte samt en af våra vanligaste fåglar. I Skandinavien förekommer han snart sagdt öfverallt, där skog finnes” (Kolthoff & Jägerskiöld 1898). Från mitten av 1900-talet anges att: ”Häckar allmänt i skog eller bland bebyggelse från Skåne till norra Lappland” (SOF 1949). Mycket mer från tidigare år finns inte att säga om denna art, men vi lägger till ett trevligt citat: ”Vad gäller boplats besväras han ingalunda av någon överdriven skygghet, han är tvärtom den mot människan mest förtroendefulla fågel man kan tänka sig” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926).

 

Populationen i Sverige uppskattades 2008 till 1 500 000 par (Ottosson m.fl. 2012) och Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 1 464 000 par 2018. Trenden för 20-årsperioden 2001-2020 angavs som måttligt ökande och för 10-årsperioden 2011-2020 som stabil (Wirdheim & Green 2022).

 

Förekomst i Skåne

Den första uppgiften från Skåne är från mitten av 1800-talet som säger att den var allmän häckfågel i nordöstra Skåne (Wallengren 1849). Nilsson säger: ”Under fortplantningstiden är han, enligt min erfarenhet, mera sällsynt i Skåne än i Sveriges övriga skogiga landskap” (Nilsson 1858). Mer detaljerad är en uppgift från sydvästra Skåne 1887 som anger att arten var: ”Talrik. Tilltog kraftigt 1885, vilket ännu håller i sig” (Thott 1892).

 

Nu blir det ett hopp till den första atlasinventeringen 1974-1984 som påvisade förekomst i 374 rutor och populationen uppskattades till 20 000 par (Andell & Nilsson 1988b). Den andra atlasen 2003-2009 visade liknande resultat, nämligen förekomst i 380 rutor. Trenden bedömdes som stabil och antalet häckande par uppskattades till 18 000 par (Bengtsson & Green 2013).

 

Fenologi Skåne

Tidigaste vårfyndet av grå flugsnappare: Hjälmshult, Allerum 22 april 2014 (Fåglar i Skåne 2014).

Senaste höstfyndet: Brantevik 6 november 1988 och samma datum Arlöv 1992 (Fåglar i Skåne 1988 & 1992).

Det finns också ett vinterfynd gjort i Ystads hamn 15 december 1994 -3 januari 1995 (Fåglar i Skåne 1994 & 1995).

 

Figur 1: Resultatet av den första atlasinventeringen av grå flugsnappare 1974-1984. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning. Svart prick = ej inventerad ruta.

 

 

Figur 2: Resultatet av den andra atlasinventeringen av grå flugsnappare 2003-2009. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning.

 

 

Figur 3: Ringmärkning av grå flugsnappare vid fyren i Falsterbo 1980-2021.

 

 

Förekomst i Danmark (Grå Fluesnapper)

Arten förekommer i hela landet inklusive många av de mindre öarna. Beståndet uppskattades 2018 till 13 600 par. Någon långsiktig negativ trend anas inte i källan (Christensen m.fl. 2022) och därför ställer jag mig frågande till en uppgift om 50 000-92 000 par i slutet av 1980-talet (Malling Olsen 1992).

 

Dansk Ornitologisk Forenings bevakning av de allmänna fåglarna i Danmark visade för den grå flugsnapparens del ett stabilt bestånd ur långtidperspektivet 1976-2020 och en måttlig minskning för perioden 2010-2020 (Eskildsen m.fl. 2021).

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades den grå flugsnapparen som livskraftig (LC) men med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 27 900 000 vuxna fåglar.

 

Maxålder 

Sveriges äldsta grå flugsnappare blev 8 år och 2 månader, och Europas äldsta är finsk och blev 11 år (se RCs hemsida)

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Andell, P. & Nilsson, L. 1988b. Svensk fågelatlas i Skåne; slutrapport, del 7. Anser 27:165-180.
• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Eskildsen, D.P., Wikstrøm, T. & Jørgensen, M.F. 2021: Overvågning af de almindelige fuglearter i Danmark 1975-2020. Årsrapport for Punktællingsprogrammet. Dansk Ornitologisk Forening.
• Fransson, T. 1986. Flyttning och övervintring hos nordiska grå flugsnappare. VF 45:5-18.
• Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
• Jönsson, P-E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2001. Anser 41:159-173.
• Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
• Linné, C v. 1731. Methodus avium Sveticarum (utgiven 1907 av E Lönnberg).
• Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Redaktionen. 2011. ”Grå salamandersnappare”. A 50:1:48. Snappar mindre vattensalamander.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
• Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
• Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i september 2022.