Gröngöling

Förekommer i stora delar av Europa upp till södra Norge och mellersta Sverige, vidare österut via Baltikum till området vid Ural. Saknas i Finland, Irland och Island.

 

Förekomst i Sverige

Det finns svenska fynd från Bohuslän och Öland från Subboreal tid, cirka 3800-1000 före 0, men arten tros ha nått vårt område redan under Preborial tid, cirka 9000-8000 före 0. Det har också gjorts benfynd i Danmark från den efterföljande Boreala tiden (Ericson & Tyrberg 2004).

 

Den första årsdaterade förekomsten är från 1639 men berättar bara att arten var känd i Sverige (SAOB i Tyrberg i datafil).

 

Gröngölingen nämns som Sveriges allmännaste hackspett under 1800-talet och fram till omkring 1950 då den större hackspetten tog över titeln (Svensson & Tjernberg 1999).

 

I mitten av 1900-talet beskrevs utbredningen så här: ”Häckar allmänt-tämligen allmänt i lövskog och starkt lövblandad barrskog från Skåne till Värmland, Dalarna, Gästrikland, dock ej på Gotland och sparsamt på Öland. Har häckat i Hälsingland och möjligen i Jämtland (SOF 1949).

 

Curry-Lindahl 1961 beskriver flera observationer i Jämtland, Väster- och Norrbotten samt Lappland och fynd från dessa landskap redovisas också i flera av SOFs förteckningar (1949 och 1951). Men tidiga fynd i Västerbotten dementeras i Olsson & Wiklund 1999 vilket kanske också gör att tidiga fynd i Lappland och Norrbotten, med flera andra nordliga landskap kan ifrågasättas. För Västerbottens del anges nu det första fyndet till 1973. På Artportalen finns inga fynd från Norrbotten över huvud taget och för Lappland redovisas fyra fynd 1966-2003 men de är inte markerade som godkända. Från Jämtland finns ett 20-tal rapporter varav några är markerade som godkända. En uppgift om häckning 1957 är däremot inte markerad som godkänd. Slutligen ska nämnas att Curry-Lindahl 1961 underkände några tidiga fynd i Härjedalen. Men idag finns det några godkända fynd i landskapet på Artportalen.

 

Den svenska populationen uppskattades 2008 bestå av 18 000 par och utbredningen omfattade i runda svängar hela Göta- och Svealand. I Norrland anges 150 par i Gästrikland, 100 par i Hälsingland, 15 par i Medelpad och fem par i Ångermanland. Övriga norrländska landskap ansågs sakna arten. Detsamma gällde fortfarande för Gotland (Ottosson m.fl. 2012)

 

Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 18 000 par 2018. Trenden för 20-årsperioden 2001-2020 angavs som måttligt minskande och för 10-årsperioden 2011-2020 som stabil (Wirdheim & Green 2022).

 

Förekomst i Skåne

Under mitten av 1800-talet nämns gröngölingen som allmän häckfågel i nordöstra Skåne (Wallengren 1849) och från sydvästra Skåne och 1887 hette det: ”Allmän. Anmärkning: Alla hackspettarna har avtagit något i antal, då de skadade träden börjar bli sällsyntare i de välskötta skogarna” (Thott 1892).

 

Sven Nilsson beskriver arten som tämligen allmän i Skåne (Nilsson 1858). I senare litteratur är beskrivningarna ganska generella och berättar mest om en ganska vanlig fågel.

 

I den första atlasinventeringen 1974-1984 påvisades förekomst i 314 rutor och man uppskattade populationen till 2 000 par (Andell & Nilsson 1987d). Den andra atlasen 2003-2009 visade något större spridning genom förekomst i 344 rutor men beståndet uppskattades bara till 600 par (Bengtsson & Green 2013). Handlade det månne om en överskattning av antalet efter den förra? Å andra sidan lär gröngölingen ha missgynnats av ett förändrat jordbrukslandskap där små ägor med betade hagar och allmän småskalighet har fått ge vika för mer storskalig odling och i andra fall igenväxning.

 

Figur 1. Resultatet av den första atlasinventeringen av gröngöling. 1974-1984. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning. Svart prick = ej inventerad ruta.

 

 

Figur 2. Resultatet av den andra atlasinventeringen av gröngöling 2003-2009. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning.

 

 

Förekomst i Danmark (Grønspætte)

Det berättas att arten minskade och till slut försvann från de östra öarna inkl. Fyn under 1800- och början av 1900-talet men också att den ökade i mellersta Jylland 1920-1940 samt i norra Jylland 1950 till början av 1970-talet. Under 2000-talet har en markant ökning skett på Fyn men den saknas på Själland, Falster, Langeland, Lolland och Bornholm samt är fåtalig i södra Jylland. Beståndet uppskattades 2018 till 220 par men uppgiften bedöms också vara underskattad. (Christensen m.fl. 2022).

 

Dansk Ornitologisk Forenings bevakning av de allmänna fåglarna i Danmark visade för gröngölingens del en minskning ur långtidperspektivet 1985-2020 och en okänd trend för perioden 2010-2020 (Eskildsen m.fl. 2021).

 

Jakt, skydd och attityder

”Grönspetten gagnar skogarna genom att förstöra en mängd skadliga insekter, larver och maskar. Dess kött är ätligt, men segt. Ungarnas är däremot förträffligt och skall smaka som kyckling. Skada gör han ingen, om han ej någon gång, vid gårdar belägna i skogen, fått vanan att infinna sig vid bikuperna” (Nilsson 1858).

 

Gröngölingen var en av de arter som först fick en fredningstid. Det skedde 1905 och sattes till 1 mars-15 september (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 1905:221-224). Perioden justerades 1928 till 1 mars-31 aug (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 65:bilaga). Detta varade till 1957 då gröngölingen fridlystes genom kungl. kungörelse den 6 juni 1957 (Vår Fågelvärld 17:72).

 

Gröngölingen utsågs till kommunfågel för Hörby kommun 1992 (SkOF 1992, Danielson & Blom 1992).

 

Rödlistning Sverige

• Rödlistad 2015: Nära hotad (NT)
• Rödlistad 2020: Nej

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades gröngölingen som livskraftig (LC) och med ett stabilt bestånd i Europa uppskattat till 1 560 000 vuxna fåglar. 

 

Maxålder 

Europas äldsta kända är ringmärkt i Storbritannien och blev 15 år och 1 månad (se RCs hemsida)

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Andell, P. & Nilsson, L. 1987d. Svensk fågelatlas i Skåne; slutrapport, del 5. Anser 26:241-258.
• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Danielson, J. & Blom, A. 1992. En liten skånsk fågelbok. SkOF & Kristianstadsbladet.
• Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
• Eskildsen, D.P., Wikstrøm, T. & Jørgensen, M.F. 2021: Overvågning af de almindelige fuglearter i Danmark 1975-2020. Årsrapport for Punktællingsprogrammet. Dansk Ornitologisk Forening.
• Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
• Jönsson, P-E. 1995b. Hotade och sällsynta fåglar i Skåne – en regional rödlista. Anser 34:245-264.
• Jönsson, P-E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2001. Anser 41:159-173.
• Lönnberg, E. 1920. Gröngölingens och Gråspettens geografiska utbredning. FoF 15:26-31.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Moshøj, C.H & Wikstrøm T. 2017. Hvad sker der med Grønspætten? Fugle & Natur 2017:4:18-20.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Ohlsson, A. 2013. Myrälskande väderfågel. A 52:3:3-5. Betraktelse.
• Olsson, C. & Wiklund J. 1999. Västerbottens fåglar. Umeå.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• Salomonsen, F. 1947. En Hybrid mellem Grønspætte og Graaspætte. VF 6:141-144.
• SkOF. 1992. Skånes ”kommunfåglar” utsedda. A 31:155-156.
• SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
• Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
• Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
• Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i oktober 2022.