Grönsångare

Förekommer i stora delar av Europa och vidare österut till Ural. Saknas på Iberiska halvön.

 

Förekomst i Sverige

Arten har troligen funnits i vårt område sedan Boreal tid, cirka 8000 före 0 (Ericson & Tyrberg 2004).  

 

Den första årsdaterade förekomsten berättar att grönsångaren var känd från Roslätt, Skabersjö före 1814 (Nilsson 1814). Vid mitten av 1800-talet beskriver Nilsson artens förekomst så här: ”Denna lilla vackra sångare är hos oss icke så sällsynt som man förmodat. Han träffas ej blott i alla bokskogar och en stor del björkskogar i det södra Sverige, utan han förekommer t.o.m. i det mellersta Sverige, t.ex. i Stockholm” (Nilsson 1858). I flera källor beskrivs en fortgående expansion under framförallt 1900-talet och en av dessa källor är Jägerskiöld som säger: ”Under spridning norrut i Sverige” (Jägerskiöld 1919).

 

Historiken beskrivs f.ö. utmärkt i Svensson & Tjernberg 1999 och jag kopierar den: ”Grönsångaren har spritt sig norrut i Sverige under 1900-talet. Vid seklets början förekom den regelbundet upp till Göteborg, Västergötland, norra Småland samt på Gotland. Enstaka häckningar var dessutom kända från Värmland, Närke, Uppland och Hälsingland. På 1950-talet hade den spritt sig norrut till norra Bohuslän, Dalsland, södra Värmland, södra Dalarna samt längs Norrlandskusten upp till södra Västerbotten. I Norrlands inland fanns vid den här tidpunkten mer regelbundna förekomster endast i Jämtland. Expansionen fortsatte under atlasperioden (1974-1984) och eventuellt kan man tänka sig en fortsatt spridning även i framtiden”.

 

Svensk Fågeltaxering beskrev i sin årsrapport för 2021 ett minskande bestånd sedan 2010 och deras sommarpunktsindex visade på en topp under 1990-talet och därefter en successiv minskning.

 

Den svenska populationen uppskattades 2008 bestå av 220 000 par (Ottosson m.fl. 2012) medan Svensk Fågeltaxering skrev ner antalet till 167 000 par 2018. Trenden för 20-årsperioden 2001-2020 angavs som måttligt minskande och för 10-årsperioden 2011-2020 som stabil (Wirdheim & Green 2022).

 

Arten har idag häckat i alla landskap och är därmed noterad i alla. De första fynden i de nordligaste landskapen reder jag inte riktigt ut men i tabell 1 ses de uppgifter jag hittat varav de flesta är från Curry-Lindahl 1963.

 

 

Tabell 1. Förmodade år för första fynden av grönsångare i norrländska landskap.

 

Gästrikland	1800-tal	Curry-Lindahl
Hälsingland	1800-tal	Curry-Lindahl
Härjedalen	1960	Curry-Lindahl
Medelpad	1920	Curry-Lindahl
Jämtland	1936	Curry-Lindahl
Ångermanland	1800-tal	Curry-Lindahl
V-botten	1936	Olsson & Wiklund
N-botten	<1906	Curry-Lindahl
Lappland	<1945	Curry-Lindahl

 

 

Förekomst i Skåne

Som nämnts för Sverige är den första kända årsnoteringen från Roslätt vid Skabersjö och den berättar att arten var känd i området före 1814 (Nilsson 1814). Andra uppgifter från 1800-talet är följande.

 

• ”Ses här och där i nordöstra Skåne, ej noterad som häckfågel” (Wallengren 1849).
• ”Är hos oss icke så sällsynt som man förmodar. Han träffas ej blott i alla bokskogar och en stor del björkskogar i det södra Sverige, utan …” (Nilsson 1858).
• Från sydväst: ”Rätt talrik i äldre bokskogar, har tilltagit de senaste åren”. Avser 1887 (Thott 1892).
• ”Är tämligen allmän i Skånes bokskogar” (Kolthogg & Jägerskiöld 1898).
• Och några decennier senare sades: ”Särdeles allmän i Skåne och Blekinge” (Holmström 1944).

 

Den första atlasinventeringen 1974-1984 påvisade förekomst i 381 rutor och populationen uppskattades till drygt 30 000 par (Andell & Nilsson 1988a). Den andra atlasen 2003-2009 visade nästan samma resultat, nämligen förekomst i 392 rutor. Trenden ansågs som stabil och populationen uppskattades till 15 000 par (Bengtsson & Green 2013). Huruvida uppskattningen om 30 000 par under den förra inventeringen var en överskattning vet jag inte men misstankar finns förstås.

 

Figur 1. Resultatet av den första atlasinventeringen av grönsångare 1974-1984. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning. Svart prick = ej inventerad ruta.

 

 

Figur 2. Resultatet av den andra atlasinventeringen av grönsångare 2003-2009. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning.

 

 

Figur 3: Antal ringmärkta grönsångare i Falsterbo 1980-2022.

 

 

Fenologirekord Skåne

• Vår: 12 april, Baskemölla 2020 (Fåglar i Skåne 2020).
• Höst: 30 september, Falsterbo 1983 (Fåglar i Skåne 1983).

 

Förekomst i Danmark (Skovsanger)

Grönsångaren presenteras som en ganska vanlig häckfågel och den finns spridd i hela landet inklusive de stora öarna. Populationen uppskattades till 10 000 par 2019. Det nämns också att beståndet mer än halverades 1976-2005 men att det nu hade stabiliserat sig (Christensen m.fl. 2022).

 

Dansk Ornitologisk Forenings bevakning av de allmänna fåglarna i Danmark visade för grönsångarens del en måttlig minskning ur såväl långtidperspektivet 1976-2020 som för perioden 2010-2020 (Eskildsen m.fl. 2021).

 

Maxålder 

En svenskmärkt blev 6 år och 10 månader och en tysk 10 år och 3 månader (se RCs hemsida)

 

Rödlistning Sverige

Rödlistad 2020: Nära hotad (NT)

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades grönsångaren som livskraftig (LC) men med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 21 400 000 vuxna fåglar.

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Andell, P. & Nilsson, L. 1988a. Svensk fågelatlas i Skåne; slutrapport, del 6. Anser 27:1-16.
• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Curry-Lindahl, K. 1963. Våra fåglar i Norden, andra upplagan. Stockholm.
• Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
• Eskildsen, D.P., Wikstrøm, T. & Jørgensen, M.F. 2021: Overvågning af de almindelige fuglearter i Danmark 1975-2020. Årsrapport for Punktællingsprogrammet. Dansk Ornitologisk Forening.
• G:son Blomqvist, S. 1930. Till frågan om grönsångarens och kattugglans nordgräns i Sverige. FoF 25:27-33.
• Holmgren, N.M.A. & Engström, H. 2006. Stopover behaviour of spring migrating Wood Warblers Phylloscopus sibilatrix on the Island of Capri, Italy. OS 16:34-41.
• Holmström, C.T. 1944-1947. Våra fåglar i Norden, del 1-4. Stockholm.
• Jägerskiöld, L A. 1919. Om förändringar i Sveriges fågelvärld under de senaste 75 åren. Sveriges Natur, årsskrift 1919:47-73.
• Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
• Jönsson, P-E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2001. Anser 41:159-173.
• Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Nilsson, S. 1814. Analecta.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Olsson, C. & Wiklund J. 1999. Västerbottens fåglar. Umeå.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
• Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, suppl 31. Stockholm.
• Svärdson, G. 1944. Bigami hos grönsångaren. VF 3:106-109.
• Svärdson, G. 1947. Grönsångarens vårflyttning över Danmark och Skandinavien. VF 6:1-28.
• Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
• Tyler. G. 1959. Grönsångarens häckningsterräng i nordöstra Östergötland. VF 18:279-285.
• Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
• Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i oktober 2022.