Hornuggla

Arten är utbredd i större delen av Europa, vidare genom Ryssland och norra Asien till Nordamerika samt i Nordafrika.

 

Förekomst i Sverige

Det äldsta svenska benfyndet är från Bohuslän och Atlantisk tid, cirka 7000 före 0. Men arten kan ha koloniserat Sverige redan under Preborial eller Boreal tid, d.v.s. omkring 1000 år tidigare (Ericson & Tyrberg 2004). Den första nedtecknade uppgiften berättar att arten var känd i Sverige före 1524 (Olaus Magnus 1555). Från 1800-talet kommer tämligen likartade uppgifter, nämligen om förekomster upp till Dalarna samt längs Norrlandskusten till södra Norrbotten. Så här skrev några av 1800-talsförfattarna: ”Hör, åtminstone i det södra Sverige, till de mindre sällsynta arterna” (Nilsson 1858). ”Häckar flerstädes allmänt från och med Skåne till och med Västernorrlands och Lapplands gränser” (Carlsson 1894). ”I södra och mellersta Sverige upp till 60-61N är hon tämligen allmän” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926). Och SOF 1949 var inne på samma linje: ”Häckar tämligen allmänt-sparsamt i lövskog och barrskog från Skåne till Västerbotten, Norrbotten och södra Lappland”.

 

Det verkar inte finnas några tidigare beståndsuppgifter utan det mesta fram till nutid handlar om bedömningar. En sådan är att populationen var som störst under 1850-talet och som minst hundra år senare. Men det understryks att det inte finns data som visar på det förhållandet (Nilsson 1988). Hornugglan tros dock ha gynnats av 1900-talets kalhuggningar eftersom de öppna markerna som regel blev sorkrika (Svensson & Tjernberg 1999).

 

Populationen i Sverige uppskattades 2008 till 8 600 par (Ottosson m.fl. 2012) men skrevs ner till 6 000 par av Svensk Fågeltaxering 2018. Trenden för både 20-årsperioden 2001-2020 och 10-årsperioden 2011-2020 angavs som minskande (Wirdheim & Green 2022). En oroande negativ trend har också beskrivits i Svensk Fågeltaxerings senaste årsrapporter. I rapporten för 2021 sägs: ”Nu med tolv års data från nattrutterna kan vi konstatera att det går ganska dåligt för flera av våra ugglor. Sämst har det gått för hornuggla och pärluggla som båda har säkra minskningar under de tolv åren. Oroande är också en till synes vikande häckningsframgång för hornugglan”.

 

Hornugglan häckar eller har häckat i samtliga svenska landskap men flera källor nämner att den är tämligen sällsynt på Gotland. Jag vill också nämna en ovanlig häckning i Malmö. Normalt är att vi hör denna ugglas tiggande ungar i skiftet maj-juni. Men de ungar jag tänker på satt och tiggde i Slottsparken i nämnda stad i början av januari 2020! Här kan man tänka att det handlade om en tidig häckning men min teori är att den istället var en mycket sen. Äggen bör ha lagts i november (Bengtsson 2020).

 

Förekomst i Skåne

Från Skåne anges hornugglan som en tämligen allmän häckfågel i nordöstra Skåne under 1800-talet (Wallengren 1849). Från det sydvästra hörnet och 1880-talet nämns: ”Allmän på hösten och vintern, då man emellanåt påträffar stora skaror av dem, mestadels i friliggande gran- och tallplanteringar. Häckar ibland” (Thott 1892). Den första atlasinventeringen 1974-1984 (figur 1) påvisade förekomst i 182 rutor. Ingen populationsbedömning gjordes (Andel & Nilsson 1987c). Den andra 2003-2009 (figur 2) påvisade förekomst i betydligt fler rutor, nämligen 275. Populationen bedömdes bestå av 650 par och långtidstrenden ansågs vara ökande (Bengtsson & Green 2013). Men att döma av rikstrenden (se ovan) kan det väl misstänkas att det gått sämre för arten i Skåne efter 2009. Eller bryter Skåne mönstret?

 

Figur 1. Resultatet av den första atlasinventeringen av hornuggla 1974-1984. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning. Svart prick = ej inventerad ruta.

 

Figur 2. Resultatet av den andra atlasinventeringen av hornuggla 2003-2009. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning.

 

 

Förekomst i Danmark (Skovhornugle)

Beståndet i Danmark uppskattades 2019 till 2 000 par som var jämnt fördelade i landet, dock mera spritt och fåtaligt på Fyn och Sydhavsöarna. Förekommer på Bornholm. Trenden angavs som stabil (Christensen m.fl. 2022).

 

Jakt, skydd och attityder

Alla ugglor ingick i den grupp som räknades som Rov- och skadedjur i 1808 års jaktstadga och enligt §1 ”anställes jakt antingen at utrota Rof- och Skade-Djur, eller at anskaffa nyttigt Willebråd” (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 66:227).

 

En tysk magundersökningsstudie av 198 ex omkring år 1900 påvisade 363 åkersorkar, 14 skogssorkar, två nordiska skogssorkar, 29 möss, 18 näbbmöss, två fladdermöss, en vessla, en lärka, en trast, en grönsiska, en bofink, fyra sparvar, två gulsparvar samt majbaggar, dyngbaggar, mullvadssyrsor samt en nattfjäril. En hornuggla hade tolv sorkar i magen. I 1049 spybollar hittades 1779 åkersorkar, 221 möss, en harunge, en hamster, 29 näbbmöss, två mullvadar, och 13 fåglar (B-m, A 1904).

 

1905 fredades hornugglan under perioden 1 mars-15 september (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 1905:221-224). 1928 justerade perioden till 1 mars-31 augusti (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 65:bilaga). Så var läget ännu 1954 då man kunde läsa följande om de nya jakttiderna i Svensk Jakt: ”Kattuggla, hornuggla och slaguggla samt vråk (alla slag) allmän jakttid 1 september till 28 februari”. Det gällde dock inte Gotland där jakt på dessa var förbjuden hela året. Men 1957 var tiden inne för lite förnuft och då fridlystes hornugglan tillsammans med flera andra ugglearter (Vår Fågelvärld 17:72).

 

Rödlistad Sverige

  • 2020: Nära hotad (NT)

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades hornugglan som livskraftig (LC) men med en okänd trend och ett bestånd i Europa uppskattat till 788 000 vuxna fåglar.

 

Maxålder 

En svenskmärkt blev 12 år och en finsk 17 år och 11 månader (RCs hemsida)

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

  • Andell, P. & Nilsson, L. 1987c. Svensk fågelatlas i Skåne; slutrapport, del 4. Anser 26:161-178.
  • Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
  • Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
  • Bengtsson, K. 2020. Årets första fågelunge – en hornuggla! A 59:1:44-45.
  • B-m, A. 1904. Roffåglarnas nytta och skada. SJFT 42:274-277.
  • Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
  • Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
  • Douhan, B. 1985. Hornuggla häckande på marken. VF 44:361-362.
  • Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
  • Erritzøe, J. 1999. Causes of mortality in the Long-eared Owl. DOFT 93:162-164.
  • Gerell, R. 1968. Hornugglans näringsval på en skånsk slättlokal. VF 27:193-195.
  • Green, M., Haas, F. & Lindström, Å. 2016. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrap. för 2016.
  • Hillarp, J-Å. 1971. Hornugglans näringsval i Malmö och Nordanå vintern 1962/63. M SkOF 10:27-31.
  • Jensen, A. & B. 1998. Skovhornuglens vinterføde i Danmark. DOFT 92:333-338.
  • Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
  • Jönsson, P-E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2001. Anser 41:159-173. 
  • Källander, H. 1977. Kattugglans och hornugglans bytesval vid Kvismaren – en jämförelse. VF 36:134-142.
  • Lithner, S. & Jönsson, I. 2002. Abundance of owls and Bramblings Fringilla montifringilla in relation to mast seeding in south-eastern Sweden. OS 12:35-45.
  • Lundin, A. 1960. En undersökning av hornugglans föda. VF 19:43-50. Uppland.
  • Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
  • Mortensen, P.H. 1965. Skovhornugleunge. DOFT 58:137-138. Uppfödd i sparvhöksbo.
  • Nilsson, I. 1988. Hornuggla. Fåglar i jordbrukslandskapet. Vår Fågelvärld, Suppl. No. 12: 231-240.
  • Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
  • Olaus Magnus. 1555. Historia de Gentibus Septentrionalibus, 19:e boken.
  • Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
  • Red. 1876. Hornugglan. SJFT 14:247-249.
  • Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
  • SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
  • Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, suppl 31. Stockholm.
  • Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
  • Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
  • Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i december 2022.