Knipa

Knipan har en cirkumpolär utbredning genom barrskogsbältet i norra Europa, Ryssland och Nordamerika. Den saknas dock på Grönland och på Island ersätts den med den egna arten islandsknipa.

 

Förekomst i Sverige

Det antas att arten kunnat etablera sig i vårt område först under tidig Boreal tid, cirka 8000 före 0 (Løppenthin 1967). Ett benfynd från Halland och Senglacial tid och ett från Preborial tid i Bohuslän är udda, men från och med Atlantisk tid, cirka 7000 före 0, ökar andelen benfynd rejält (Ericson & Tyrberg 2004). Den första årsdaterade uppgiften om att arten var känd i Sverige är från 1611 (Forsius 1952).

 

I litteratur från 1800-talet nämns likartade förekomster enligt ungefär följande: ” I Sverige är hon sällsynt vid Karesuando, talrik söderut i Lapplands skogar, och hennes sydgräns som regelbunden häckfågel går genom Gestrikland, norra Dalarna och Värmland, ehuru hon skall häcka på några ställen söderut, t.ex. i Vermdö skärgård, vid Venern, Tåkern samt på några ställen i Småland” (Kolthoff & Jägerskiöld 1898). Uppgifter om häckningar i Småland är omnämnda redan 1832 (Ekström 1832) och att arten”förr” hade häckat i Ivösjön i Skåne nämns av Nilsson 1858.

 

I början av 1900-talet nämns också häckningslokaler i Halland och Västergötland (Jägerskiöld & Kolthoff 1926) och under mitten av detta sekel beskrivs förekomsten så här: ” Häckar sparsamt vid sjöar med klart vatten i Småland, Västergötland, Dalsland, Värmland, Närke, Västmanland, Uppland samt tämligen allmänt därifrån till norra Lappland. Har häckat i Skåne och Östergötland” (SOF 1949).

 

I SOF:s förteckning från 1970 nämns alla landskap utom Öland och Gotland. Här nämns också att knipan blev en regelbunden häckfågel i Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, Östergötland och Sörmland först efter mitten av 1950-talet. Tillfälliga häckningar på Öland nämns från 1970 (SOF 1978) och den första på Gotland ska ha skett 1991 (Vår Fågelvärld 51:7-8:40).

 

När det gäller trenderna för riket som helhet saxar jag följande ur tre årsrapporter från Svensk Fågeltaxering.

  • 2003: ”Har ökat markant på vintern och möjligen även något på sommaren. Arten är svår att följa eftersom en så stor del av beståndet finns i norra Sverige”.
  • 2012: ”Knipan har haft en positiv långtidsutveckling vilket framgår av sommarpunktstrenden och av vinterdito fram till tidigt 2000-tal. På senare tid har denna ökning vänt, med statistiskt säkerställda minskningar i alla tre systemen under de senaste tio åren. Enligt standardruttsmaterialet är det i norra Sverige som knipan har minskat, medan beståndet i söder har varit stabilt”.
  • 2021: ”Sjöfågelrutterna under häckningstid ger för perioden 2015-2021 säker ökning för knipa”.

Det tycks alltså gå hyfsat bra för knipan i Sverige och det styrks också av följande: Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 65 000 par 2018. Trenden för 20-årsperioden 2002-2021 angavs som måttligt minskande och för 10-årsperioden 2012-2021 som måttligt ökande (Wirdheim & Green 2023).

 

 

Förekomst i Skåne

I prosten Cronsjös dagbok för åren 1833-1847 finns denna odaterade uppgift: ”Skjöts i ett kärr, kalladt Skole Måsse nära Hoftarp (Hofterup?), en Hona, och sågos 4-6, troligen en kull, der framkläckt” (Ekberg 2015). Detta är veterligen den första något så när säkra uppgiften om häckning i Skåne. I nordöstra delen av landskapet sägs knipan vid denna tid ha varit ”allmän” men ”ej säkert känd som häckfågel” (Wallengren 1849). Vi ska dock minnas uppgiften om att arten ska ha häckat i Ivösjön varifrån knipägg kommit (Nilsson 1858). Från sydvästra Skåne och 1887 anges arten föga överraskande bara som ” Allmän om höst och vinter” (Thott 1892).

 

Det finns mycket få uppgifter om skånska häckningar under 1800-talet och början av 1900-talet. Carlsson 1894 konstaterar kort att: ”Häckar ej i Skåne, men är under vintern på många ställen ej sällsynt”. Curry-Lindahl brukar ha bra på fötterna men nämner i Våra Fåglar i Norden 1959 blott en häckningslokal i Skåne och det gäller Ferön i Vittsjön, norr om Hässleholm 1908 och 1909 (Curry-Lindahl 1959). En annan och mer diffus uppgift är från 1922 och lyder: ”I Ringsjön har jag en gång sett en knipa under omständigheter som möjligen tydde på häckning där” (Lönnberg 1922). Vidare ska knipan ha häckat i Malmös stadsparker – okänt år (Bergström 1933).

 

Stig Linder, som hade bra koll på fågellivet i Göingebygden, skrev så här om knipan 1922: ” Knipan är allmän i åar och sjöar under den kallare årstiden” (Linder 1922). Det tyder på att han inte kände till några häckningar i bygden. Vi får istället gå till åren omkring 1940 då arten nämns som häckfågel vid Perstorps fiskdammar. I referensen, publicerad 1966, redogörs också för 34 häckningar i Perstorpstrakten 1966 samt beskrivs förekomster i Ljungbyhed, Finjasjön, Luhrsjön, Immeln och Ivösjön under 1960-talet. Det nämns också att ”Man kan nog påstå, att knipan förekommer i de flesta näringsfattiga sjöarna i Göingebygden” (Bengtson m.fl. 1966).

 

Därefter har det bara gått framåt för arten i Skåne och Sjöinventeringen 1978-1981 resulterade i hela 763 häckande par. I texten sägs att den förekom i nästan hela landskapet, dock med tydlig dominans till de sjörika delarna i norr (Karlsson 1983).

 

Den första atlasinventeringen 1974-1984 visade på en stark koncentration till landskapets nordöstra halva – se figur 1. Om jag tolkar figuren rätt saknades arten som häckfågel i flera kommuner i västra och södra Skåne. Men uppenbarligen var knipan vid denna tid inne i en ny expansiv fas och efter den andra atlasinventeringen 2003-2009 kunde en omfattande spridning i landskapet konstateras – figur 2. Då fanns knipan som säkert häckande i 240 rutor, vilket ska jämföras med 137 rutor i den förra atlasen. Trenden bedömdes då som starkt ökande och den skånska populationen uppskattades till 800 par 2008. Det konstaterades också att arten även hade etablerat sig i öppna odlingslandskap samt i eller inpå de större städerna (Bengtsson & Green 2013). Själv minns jag Burlövs kommuns första häckning 2007, något som då kändes mycket oväntat. De enda kommunerna som saknade häckningar vid denna tid var Vellinge, Trelleborg, Skurup och möjligen Höganäs. När detta skrivs 2023 saknas fortfarande häckningar i Vellinge och Skurups kommuner enligt Artportalen. Men det är ju ingen tvärsäker källa.

 

Det skiljer förvånansvärt lite mellan populationsskattningarna efter sjöinventeringen och Atlas II, trots att arten spridit sig markant under denna period. Jag gissar att uppgiften för 2008 är underskattad.

 

Slutligen ska nämnas att knipan utsågs till kommunfågel för Hässleholms kommun 1992 (SkOF 1992, Danielson & Blom 1992).

 

 

Figur 1. Resultatet av den första atlasinventeringen av björktrast 1974-1984. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning. Svart prick = ej inventerad ruta.

 

 

Figur 2. Resultatet av den andra atlasinventeringen av knipa 2003-2009. Röd, orange & gul prick = säker, trolig & möjlig häckning.

 

 

Förekomst i Danmark (Hvinand)

Knipan är sedan länge en allmän rastare och övervintrare i danska vatten. Men som häckfågel var den okänd ända fram till 1972 då ett par häckade i en skogssjö vid Gråsten i södra Jylland. Nästa häckningsfynd gjordes vid Esrum Sø på Själland 1984. Efter 1986 hängdes det ut holkar på Själland och Fyn och därefter har en häckande stam på omkring 150 par utvecklats på framförallt Själland (Christensen m.fl. 2022).

Dansk Ornitologisk Forenings bevakning av de allmänna fåglarna i Danmark visade för knipans del en stabil trend ur långtidperspektivet 1990-2020 och en osäker dito för perioden 2010-2020 (Eskildsen m.fl. 2021).

 

 

Jakt, skydd och attityder

I detta stycke betyder referensen ”SJFT” Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift.

I äldre tider sattes holkar upp för att kunna beskattas på ägg och det omnämns redan av Linné från hans lappländska resa 1732 (Svensson & Tjernberg 1999). En beskrivning av detta fenomen publicerad 1900, lyder i sammanfattning: ”Vid vattendragen i öfre Norrland har befolkningen mångenstädes af gammalt såsom en bihandtering seden att plundra knipans bo genom att systematiskt beskatta henne på ägg … Plundringen vidtager i början af juni … Då man vittjar för sista gången, plundras hela innehållet af boet”. Författaren skriver också: ”Hvilket svårt avbräck på knipans tillväxt en sådan hantering är ägnad att åstadkomma inses lätt”. Men han avslutar med följande, nästan komiska kommentar: ”I Vittangi har denna systematiska plundring af knipans bo gammal häfd. Numera har den dock börjat upphöra, alltsedan en gammal ökänd rentjuf, Hurn, som är väl förtrogen med platserna, där byfolket plägar utsätta sina kniphålkar, slagit sig på att vittja alla hålkar som han kommer öfver” (Bore 1900).

 

En annan berättelse om denna jakt gäller för cirka 1920 och lyder: ”Kniporna voro vid denna tiden flottkarlarnas och väl även fjällbefolkningens värphöns – liksom det väl fortfarande är på en del ställen i Tornedalen – och därför sköttes ”stutarna” (holkarna, min tolkning) väl. I och med att äggningen förbjöds – förbudet slog tydligen, liksom med ransoneringskorten, aldrig riktigt igenom längst norrut – fick stutarna förfalla” (Sign. Njuktja 1955).

 

I en längre text 1922 propagerar Einar Lönnberg för uppsättande av knipholkar i syfte att hjälpa arten men ger också historiska återblickar. Från ”Umeås lappmarker 1832” omtalas t.ex. att: ”Denna äggplundring anses emellertid nu icke så lönande som förr, sedan antalet af knipänder i senare åren härstädes skall blifvit mycket minskadt”. Lönnberg nämner också att metoden ”än idag” brukades för knipor i Småland och ”vidsträckta trakter af Norrland” samt för framförallt storskrake i Stockholms skärgårdar (Lönnberg 1922).

 

Angående mer traditionell jakt skrev Nilsson 1858: ”I Skåne skjutes hon om vintern vid havsstränderna genom att springa på håll då hon dyker. Även skjutes hon eller ihjälslås i vakar, eller fångas där i garn (Nilsson 1858). Knipan var vid denna tid helt fredlös men fick viss fredning redan 1898. För Skånes del gällde då följande: Fredad 24 april-31 juli längs kusterna och 16 mars-10 juli vid färskvatten (SJFT 35:164).

 

De fortsatta jakt- och fredningstiderna för knipa har varit som följer – avser i första hand Skåne:

  • 1913: Fredad 1 januari-10 augusti (dock ej 1-20 apr) (SJFT 1912:338-339).
  • 1928: Jakttid i Östersjön; 1-20 april samt 1 september-31 december: Inland 11 augusti-15 november enl. K. kungörelse n:r 439, 440 och 441; 1927 (SJFT 65:bilaga).
  • 1938-49: Fredad (kust) 1 januari-31 mars samt 21 april-31 augusti; inland 16 november-31 juli enligt Jaktstadga nr 279/1938 given 3 juni 1938 (SJFT 76:218).
  • 1950: Vårjakt på sjöfågel på ostkusten, inkl. Skåne, tas bort (Svensk Jakt 88:161).
  • 1950-57: Jakttid kust 1 oktober-31 december. Skälderviken 1 november-31 januari. Inland 1 augusti-15 november (Jakttabeller).
  • 1958-62: Jakttid kust 1 september-31 december. Skälderviken 1 november-31 januari. Inland 1 september-15 november (Jakttabeller).
  • 1963-67: Jakttid 16 augusti-31 december. Skälderviken 1 nov-31 jan (Jakttabeller).
  • 1968-71: Jakttid 16 augusti-31 december (Jakttabeller).
  • 1972-88: Jakttid 1 september-31 december (Jakttabeller).
  • 1989-20: Jakttid kust 21 augusti-31 januari. Inland 21 aug-30 nov (Jakttabeller).
  • 2021-xx: Fortsatt allmän jakttid 21 augusti-31 januari, nu gällande för hela Sverige (SFS2021-334).

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades knipan som livskraftig (LC) men med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 870 000 vuxna fåglar. 

 

 

Maxålder 

Europas äldsta är märkt i Sverige och den var 20 år och 11 månader när den sköts (RC i Fågelåret 2012).

 

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

  • Andell, P. & Nilsson, L. 1987. Svensk fågelatlas i Skåne: slutrapport, del 2. Anser 26:9-26.
  • Bang, J. 1989. Hvinand Bucephala clangula som yngelfugl i Danmark. DOFT 83:160-162.
  • Bang, J. 1999. Hvinanden – Truede og sjældne yngelfugle. DOF NYT 1999:4:6-7.
  • Bengtson, S-A. m.fl. 1966. Knipan som häckfågel i Skåne. M SkOF 5:77-78.
  • Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
  • Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
  • Bergström, E. 1933. Fågelliv i städernas parkdammar och vattendrag. Ebe-bolaget, Hudiksvall.
  • Bore, E. 1900. Huru knipänderna decimeras. SJFT 38:173-174.
  • Borgström, E. 2006. Om knipans häckningsbiologi i mellersta Värmland. OS 16:235-239.
  • Brander, T. 1958. Knipholkar. VF 17:241-247.
  • Carlberg, T. 2020. Tuff start i livet för knipans ungar. VF 2020:5:24-25. Infanticid.
  • Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
  • Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
  • Curry-Lindahl, K. 1959. Våra fåglar i Norden. Natur och kultur, Stockholm.
  • Danielson, J. & Blom, A. 1992. En liten skånsk fågelbok. SkOF & Kristianstadsbladet.
  • Ekberg, B. 2015. Jag tyckte mig se en swart stork. Ellerströms förlag, Lund. Ur Anders Cronsjös dagbok 1833-1847.
  • Ekström, C.U. 1832. Sjöfogelsjagten i mellersta delen af Östersjöns vestra skärgård. Tidskrift för Jägare och Naturforskare, sidorna 50-58 i nyutgivning av Richard Bergström 1894. Stockholm.
  • Elmberg, J. 2002. Hur livat är det i holken egentligen? En smula populationsekologi. VF 61:7:28-29.
  • Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
  • Eskildsen, D.P., Wikstrøm, T. & Jørgensen, M.F. 2021: Overvågning af de almindelige fuglearter i Danmark 1975-2020. Årsrapport for Punktællingsprogrammet. Dansk Ornitologisk Forening.
  • v Essen, K. 1947. Knipan som häckfågel (om holkar och erfarenheter). SJ 85:142-145.
  • Forsius, S A. 1952. Physica. Uppsala Universitetets Årsbok 1952:10.
  • Fredga, S. 1962. Sätt upp knipholkar – det lönar sig! SJ 100:70-71.
  • Fredga, S. & Dow, H. 1983. Vinterutbredning av ett lokalt bestånd av knipa häckande i Värmland. VF 42:407-412.
  • Jakubas, D. 2003. Factors affecting different spatial distribution of wintering Tufted Duck Aythya fuligula and Goldeneye Bucephala clangula in the western part of the Gulf of Gdansk. OS 13:75-84.
  • Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
  • Jönsson, P-E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2001. Anser 41:159-173.
  • Karlsson, J. 1983. Häckande fåglar i Skånes sjöar och småvatten – Anser 22:149-161.
  • Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
  • Liljefors, S. 1940. Knipor åt Norrlandsvattnen! (mest om holkar). SJ 78:316-319.
  • Linder, S. 1922. Bidrag till norra Skånes lokalfauna, särskilt med hänsyn till V. och Ö. Göinge samt N. och S. Åsbo härader. FoF 17:252-261.
  • Lönnberg, E. 1922. Knipstammen bör vårdas och holkar uppsättas. SJFT 60:2-14.
  • Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
  • Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
  • Nilsson, L. 1965. Iakttagelser rörande knipans putsningsbeteende. VF 24:301-309.
  • Nilsson, L. 1967. Knipans vinterutbredning, flyttning och könskvot i Sverige. FoF 62:75-99.
  • Nilsson, L. 1969. Knipans beteende under vinterhalvåret. VF 28:199-210.
  • Nilsson, L. 1971. Flyttning, hemortstrohet samt livslängd hos svenska knipor. VF 30:180-184.
  • Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
  • Ohlsson, A. 2020. Relationskomplikationer i liten damm. A 59:2:56. Med salskrakehanne.
  • Ohlsson, A. 2023. På vinade vingar till hålträd eller holk. Anser 62:2:3-7.
  • Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
  • Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
  • Rudbeck, O. 1971. Olof Rudbecks fågelbok 1693-1710. Eden bokförlag. Stockholm.
  • Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
  • Salomonsen, F. 1963. Nordens fåglar i färg, sjunde bandet. Allhems förlag, Malmö 1967.
  • Sign. Njuktja. 1955. Om knipholkar och äggning i norr. SJ 93:36.
  • SkOF. 1992. Skånes ”kommunfåglar” utsedda. A 31:155-156.
  • SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
  • SOF. 1970. Förteckning över Sveriges fåglar. 6:e upplagan. Svensk natur.
  • SOF. 1978. Sveriges fåglar. Stockholm.
  • Söderholm, S. 2004. Populationstäthetsberoende häckningsframgång hos knipa vid Angarnsjöängen. OS 14:169-179.
  • Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
  • Ulfstrand, S. 2001. Systerskap i knipornas värld. VF 2001:4:24-25. Häckningsbiologi.
  • Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
  • Wirdheim, A. & Green, M. 2023. Sveriges fåglar 2022. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i mars 2023.