Kungsfågelsångare

Kungsfågelsångare, Phylloscopus proregulus, hör hemma i östra Sibirien, norra Mongoliet, nordöstra Kina och Nordkorea.

 

Förekomst i Sverige

Kungsfågelsångarens fyndstatistik hänger sannolikt samman med ökad kunskap, ökad ringmärkningsverksamhet och kanske också med ökat intresse att skåda fågel bland snår och buskar.

 

Från att tidigare ha varit en mycket sällsynt fågel med bara ett dussintal fynd har den setts årligen sedan 1974 och under ett år (1996) med långt över 200 individer. Men vi tar det från början.

 

Sveriges första fynd gjordes vid Slävik, Fågelviken i Bohuslän 22 oktober 1957. Det var en konservator som såg fågeln i sin egen trädgård och han sköt den givetvis. Fågeln monterades och visade sig vara en hane. Ytterligare två fåglar av samma art sågs i trädgården (Ahlén 1958). Fynd två gjordes vid Torhamns udde i Blekinge 4 oktober 1961 (Nilsson & Lundgren). Fynd tre och fyra gjordes på Öland och i Uppland 1962, och därefter följde Skåne 1965 och Sörmland 1968 (diverse Vår Fågelvärld). Fyndet i Uppland 1962 beskrivs väl och även här handlade det om en fågel som sköts. Det hände sig vid Arholma 11 oktober och under i en insamlingstur för Zoologiska Monteringsateljén i Uppsala (Vår Fågelvärld 24:81). Därefter har observationer av arten ökat väsentligt och den har alltså setts årligen i Sverige sedan 1974. Fynd nummer 100 gjordes 1983 och tusenvallen passerades 2001. Visar då denna utveckling på en faktisk ökad frekvens av kungsfågelsångare i Sverige? Nej, troligen inte. I en uppsats i Vår Fågelvärld 2000 visades att andelen fältfynd hade ökat kraftigt i förhållande till fångade vid fågelstationer och författaren slår fast att: ”Ja, fågelskådare påverkar i högsta grad det rapporterade uppträdande av sällsynta arter” (Waldenström 2000).

 

Fynden per år under perioden 1992-2022 varierar mellan 14 och omkring 280 – se tqbell 1. Arten har setts i 21 av Sveriges 25 landskap och förstafynd för dessa visas i tabell 1. Här visas också under hur många år arten har sett under perioden 1992-2022. Dessa uppgifter är hämtade från de olika årgångarna av Fågelåret. I figur 1 visas antalet fynd per år under perioden 1992-2021.

 

Kungsfågelsångare ses huvudsakligen i oktober men det finns även en del höstfynd från slutet av september och under november samt sex fynd i december och ett i januari. Vinterfynden är följande:

  • Bohuslän 2 december 1986.
  • Västerbotten 13 december 1996 (nyligen död).
  • Halland 10 december 2006.
  • Skåne 23 december 2007 – se också nedan.
  • Uppland 1 december 2012.
  • Öland 16 december 2017.
  • Skåne 7 januari 2012.

Fågeln i Skåne i december 2007 är intressant. Den upptäcktes i Lomma 23 december och sågs i området fram till 28 april 2008 (Fåglar i Skåne 2007-2008 & Andell 2008). Den handlade alltså om en lyckad övervintring. Att kungsfågelsångare kan lyckas med sådana visar också flera vårfynd i Sverige. Jag hittar fem aprilfynd, tolv majfynd och två junifynd. April- och majfynden har huvudsakligen gjorts i Blekinge, Öland, Gotland men i ett fall i Halland (april 2011) och Gästrikland (maj 2021). Sveriges första majfynd gjordes på Öland redan 1978 (Artportalen). De två junifynden gjordes i Västerbotten 2 juni 1986 (Olsson & Wiklund) och på Nidingen i Halland 11 juni 1998 (Artportalen). Eftersom övervintraren i Skåne sågs under hela sin vistelse fram till april har arten setts i Sverige under alla månaderna från september t.o.m. juni. I de fall där källhänvisning saknas har uppgifterna i detta kapitel hittats i diverse årgångar av Fågelåret och Vår Fågelvärld samt på Artportalen.

 

 

Tabell 1: Här visas år för de första fynden, samt antalet år som kungsfågelsångare setts under de 31 åren 1992-2022 (Fågelåret alla år, diverse Vår Fågelvärld samt Artportalen 2022)

Landskap

Första fyndåret

Antalet fyndår under 1992-2022

Skåne

1965

27

Blekinge

1961

29

Halland

1981

19

Småland

1996

3

Öland

1962

31

Gotland

1980?

29

Bohuslän

1957

10

Västergötland

1982

3

Östergötland

1986

7

Dalsland

 

 

Värmland

1982

7

Närke

 

 

Sörmland

1968

27

Västmanland

1995

2

Uppland

1962

29

Dalarna

1994

2

Gästrikland

1980

17

Hälsingland

1996

11

Härjedalen

 

 

Medelpad

1997

12

Jämtland

 

 

Ångermanland

1985

11

V-botten

1983

25

N-botten

1982

12

Lappland

2010

2

 


 

Figur 1: Antal fynd av kungsfågelsångare i Sverige 1992-2021 (Fågelåret).

 

 

Förekomst i Skåne

Skånes två första fynd gjordes i Falsterbo 1965. Den första sågs 16 september och den andra ringmärktes 20 oktober (Vår Fågelvärld 29:97). Fynd tre dröjde till 2 november 1975 och gjordes också i Falsterbo (Fåglar i Skåne 1975). Därefter sågs 19 fåglar t.o.m. 1991 (diverse Fåglar i Skåne). Fynden för 1992-2022 redovisas i figur 2 och totalen för alla år bör vara 148 fåglar.

 

Kungsfågelsångare ses inte årligen i Skåne, och när det sker handlar det som regel om en eller ett fåtal individer per år. Det absolut bästa året för Skånes del var 1996 då hela 22 individer noterades (Fåglar i Skåne 1996). Detta år var också det hittills främsta för riket som helhet då omkring 280 fåglar sågs.

 

Precis som för landet i övrigt ses de flesta kungsfågelsångarna i Skåne under oktober. Men Skåne har också några udda fynd. Det mest udda är landets enda kända övervintring – den som skedde i Lomma 2007-2008 och som det berättas om i stycket ovan. En annan fågel sågs vid Stavstensudden 7-14 januari 2012 – alltså ett rent vinterfynd. Samma år gjordes även Skånes hittills enda vårfynd vid Stensoffa 18 april (Fåglar i Skåne 2012).

 

Fynden fram till omkring 1990 gjordes huvudsakligen på Falsterbohalvön men efterhand har sydöstra Skåne visat sig vara det bästa området för den som vill hitta en kungsfågelsångare i Skåne. Och oktober månad är att rekommendera.

 

Figur 2: Fynd i Skåne. Totalsumma i blått och fynd på Falsterbohalvön i rött.

 

 

Förekomst i Danmark (Fuglekongesanger)

Danmarks första fynd gjordes i Hanstholm i norra Jylland 20 oktober 1968. T.o.m. 2019 hade det gjorts 453 fynd varav 163 på Christiansö i Östersjön. Övriga fynd har gjorts spritt i hela landet. Det nämns också fyra vinterfynd och sju fynd i april-maj (Christensen m.fl. 2022).

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

  • Ahlén, I. 1958. Kungsfågelsångare anträffad i Bohuslän. VF 17:331-334.
  • Andell, I. 2008. Kungsfågelsångare – en julklapp från taigan. A 47:114-118.
  • Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
  • Nilsson, T. & Lundgren, U. 1993. Blekinges fåglar. Blekinge Orn. Förening, suppl 1993:1.
  • Olsson, C. & Wiklund J. 1999. Västerbottens fåglar. Umeå.
  • Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
  • Ullman, M. 1989. Varför är nordliga taigasångare och kungsfågelsångare tidigare än sydliga? VF 48:467-475.
  • Ullman, M. 1999. Kungsfågelsångare. VF 58:8:49. Förekomst i Sverige.
  • Ullman, M. 2011. Sällsynta fåglar i Sverige: Kungsfågelsångare. VF 70:5:32-35.
  • Waldenström, J. 2000. Skådarnas beteende påverkar fyndbilden. VF 59:6:21-23.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i mars 2023.

Foto: Mikael Arinder
Foto: Mikael Arinder