Tallsparv

Tallsparv (Pine bunting), Emberiza leucocephalos, var förr utbredd från östligaste Europa (Ural i Ryssland) och österut genom Sibirien till Stillahavskusten. Lär idag vara borta från europeiska Ryssland.

Förekomst i Sverige

Sveriges första fynd gjordes vid Täby i Uppland 18 januari 1959. Fågeln, en ung hane, fångades och hölls i fångenskap ”tills vidare” (Sollenberg 1959). Därefter har ytterligare 22 fynd gjorts och arten är funnen i tolv svenska landskap från Skåne till Norrbotten. Flest fynd (tre) har gjorts i Sörmland, Värmland och på Gotland. Fynden har gjorts under perioden oktober- maj (tabell 1) och hanar dominerar med 19 fynd. Två fynd gäller honor och två fynd är inte könade.

Flera individer har varit långstannare och de som stannade längst var en hane i Karlstad som sågs 28 december 1995 till 4 april 1996 och en annan hane vid Torslanda i Bohuslän 24 december 1999 till 10 mars 2000.

Tidigare godkända fynd som numera är underkända har gjorts i Blekinge 1997 samt Småland 1997 och 2003.

Tabell 1: Fyndmånader för tallsparv i Sverige t.o.m. 2022. Avser första fynddag för långstannare.

Tabell 2: Antal fynd och fyndår för tallsparv i de tolv landskapen (källa: Raritetskatalogen).

Förekomst i Skåne

1. Skånes första och landets andra fynd gjordes i Ängelholm 6 januari 1963. En individ fångades och hölls i bur i tre veckor innan den slutligen överlämnades till Zool. Inst. i Lund. Troligen avlivades den där som beläggsexemplar (Johansson 1963).
2. Det andra och hittills senaste fyndet gäller en hona som sågs vid Järrestad 18 oktober 2016 (Fåglar i Skåne 2016), se bild ovan och nedan.