Tretåig mås

Häckar nordligt och cirkumpolärt samt söderut till Norge, Halland i Sverige, Danmark, Brittiska öarna, Bretagne, Normandie och den spanska Atlantkusten.

Förekomst i Sverige

Från och med Preborial tid, cirka 9000 före 0, bör villkoren för arten ha funnits i vårt område. Men det äldsta fyndet är 2000 år yngre och stammar från Bohuslän och Boreal tid. Arten kan ha häckat i Sverige på den tiden, men under hur lång tid framgår inte (Ericson & Tyrberg 2004). Det första daterade året är 1761 och då anges den som varande känd i Sverige före detta år (Linné 1761).

Det första något så när daterade fyndet är från Uppland och källan (via Artportalen) säger: ”I början av 1800-talet blev en tretåig mås skjuten på Ladugårdsgärde, Stockholm” och det refereras till Upplands fåglar 1995 av Martin Tjernberg. Det nämns även fynd från Bohuslän före 1821 på Artportalen. Andra landskap som redovisar fynd under 1800-talet är Skåne, Blekinge, Västergötland, Östergötland, Dalarna, Jämtland och Lappland (diverse källor). Sven Nilsson berättar att ”hon var icke sällsynt i södra Skåne under vintren och tidiga våren 1854” (Nilsson 1858). Då bör arten även ha varit talrik längs svenska västkusten.

I början av 1900-talet skrevs: ”Till Sverige kommer han endast vintertid, men då är han mycket allmän i Bohuslän och på västkusten. Han besöker ej sällan Östersjön” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926). Kommentaren om att arten ej sällan besöker Östersjön är idag fullt bekräftad och arten är sedd i alla svenska landskap och under årets alla månader.

Tretåig mås ses i stort antal årligen i Sverige och framförallt längs Västkusten. Eftersom det rör sig om många tusen individer varje år hittar jag ingen bra statistik. Men mycket tyder på att antalet har minskat ganska starkt under senare år. Det beror sannolikt på en global minskning. I Fågelåret 2018 nämns att arten minskat snart sagt överallt i Nordatlanten. Vidare att: ”Enligt BirdLife International är reproduktionen ”katastrofalt dålig” och man beräknar att världsbeståndet minskat med 40 % de senaste årtiondena”.

Uppträdandet i svenska vatten varierar och beror till stor del på rådande väderlek. Vid vissa vindförhållanden kan stora mängder driva in mot den svenska västkusten och ibland också beröra svenska ostkusten och inlandslokaler. I mars 1927 förekom t.ex. en massiv invasion av framförallt adulta fåglar till norra Sverige. De var stormdrivna och åtskilliga hundra individer dog eller hittades utmattade i de norra landskapen. Författaren nämner även rika förekomster i norr 1909 och 1911 (Lönnberg 1927). Under senare år utmärker sig åren 1993, 1997, 2005 och 2015 som år med mycket rika förekomster i stora delar av Sverige (Fågelåret resp. år). Givetvis har liknande förekomster skett mellan 1927 och 1993 men jag hittar inga uppgifter. Det verkar vara förvånansvärt lite skrivet om denna art.

Svenska häckningar

En påstådd häckning på Tjörn 1850 baseras på en notering om ett ex skjutet vid boet den 12 juli (Ekström 1850). Uppgiften bedöms som antingen ett missförstånd eller ett enstaka undantagsfall (Jägerskiöld & Kolthoff 1926).

Men säkra häckningar skulle det bli och den första gjordes på ön Nidingen i Halland 1967 då ett par häckade (Mathiasson 1968). Denna ö blev också ett fast tillhåll för arten och utvecklingen t.o.m. 2022 ses i figur 1. Det finns också en uppgift om en enstaka häckning i Kungsbackafjorden 1973 och det var sannolik en utbrytning från Nidingenkolonin (SOF 1978).

Ytterligare en lokal med tre häckande par upptäcktes 2015 och det var på Fladens kasunfyr (belägen 6 sjömil eller 11 km sydsydväst om Nidingen). Fyren besöks inte årligen men senast 2020 då fem häckande par fanns (Fågelåret 2015-2021).

Kolonin på Nidingen tros ha haft sina rötter i det danska beståndet i Kattegatt som etablerades 1941. Idag är arten borta från danska Kattegatt och finns bara kvar längs den västra kusten. Den ökning som noterats i Halland (på Nidingen och Fladens kasunfyr) under senare år sticker ut eftersom BirdLife International, som nämnts ovan, konstaterat att världsbeståndet minskat med 40 % de senaste tio åren (Fågelåret 2018).

Som kuriosa kan också berättas att det förelåg ett förslag om inplantering av lunnefågel, tretåig mås och stormfågel på Karlsöarna under 1920-talet. Den senare togs bort i diskussionen och den tretåige reserverade sig författaren för (Faxén 1926). Av allt blev intet.

Figur 1: Antal häckande par tretåig mås på Nidingen (Vår Fågelvärld & Fågelåret resp. år). För tomma år saknas uppgifter.

Förekomst i Skåne

”Den 19 januari 1824 fann man om morgonen en levande gammal hona av denna art i ett kök här i Lund. Hon hade under natten kommit ned genom skorstenen, på vilken hon förmodligen satt sig för att vila. Vintern hade ständigt varit mycket blid” (Nilsson 1858). Så beskrivs det första fyndet i Skåne. Nilsson berättar också att: ”Vid Skåne ses hon stundom, och någon gång under blida vintrar begiver hon sig inåt landet på de öppna sjöarna eller höstplöjda åkarna. Under vintern 1848-1849 sköts flera exemplar vid Lund. Under vintern och tidigt på våren 1854 var hon icke sällsynt i södra Skåne” (Nilsson 1858). En annan uppgift från Skåne och 1800-talet handlar om en gammal hane som sköts vid Ringsjön i januari 1868 (Carlsson 1894). Döda ungfåglar ska också ha hittats vid Borgeby (Lomma kommun) 15 oktober 1917 (Jägerskiöld & Kolthoff 1926). Dessa uppgifter är givetvis bara axplock ur artens egentliga förekomster i Skåne under tidiga år. Idag ses arten årligen men i varierande antal. Fynd i Östersjön är inte ovanliga och det finns även en hel del skånska inlandsfynd.

Invasioner beroende på väderfenomen har hänt vid flera tillfällen och här kan nämnas 20 225 ex i januari och 13 797 ex i oktober 1983 (Fåglar i Skåne 1983). En annan större invasion skedde i januari 1993. Då redovisade Fåglar i Skåne 1993 minst 13 757 ex i januari. Denna invasion märktes ända ner till sydvästra Skåne och mellan Lomma och Spillepeng sågs 400 rastande fåglar 26 januari. Flera av dem var i mycket dåligt skick och dagarna efter samlades 207 döda individer in mellan Klagshamn och Järavallen varav 107 mellan Lomma och Spillepeng. Av de döda måsarna undersöktes 84 mer noggrant och fördelningen var 22 2K-fåglar, 22 3K-fåglar och 40 adulta Medelvikten var 263 gram vilket ska jämföras med normalvikt omkring 400 gram. Fem individer var rejält oljeskadade och ytterligare sex lätt dito.(Bengtsson & Larsson 1993).

Andra år med rika förekomster i Skåne är 1997, 2005 och i viss mån även 2015 (resp. Fåglar i Skåne). Här sticker 2005 ut ordentligt genom de uppskattningsvis 40 000 individerna som räknades vid Kullen den 6 januari – under en och samma dag alltså (Fåglar i Skåne 2005).

Förekomst i Danmark (Ride)

Arten invandrade till Danmark som häckfågel 1941 och platsen var Hirsholmene i norra Jylland där elva par hittades. Här häckade arten i många år och som mest med 479 par 1956. På grund av frekventa angrepp av råttor försvann kolonin successivt och försvann helt efter 1973. Andra kolonier fanns på Nordre Rönner max 118 par 1955-1988 samt 1995, Skagens hamn då och då mellan 1957-1969 och med max 15-25 par, vid Deget med max elva par 1959-1960, Skarreklit med max 160 par 1974-1978 – samtliga lokaler i Nordjylland. Senare och idag (?) aktuella lokaler är Hanstholms hamn sedan 1969 och med max 120 par 1982, Bulbjerg sedan 1979 med max 535 par 1995, Hirtshals hamn sedan 1994 med max 54 par 2017 och Rudbjerg Knude med 17 par 1999 – samtliga dessa lokaler ligger längs den västra jylländska Skagerrakskusten.

Det danska beståndet uppskattades till 200 par i mitten av 1970-talet, 470 par 1989 och 621 par i mitten av 1990-talet. Därefter minskade beståndet successivt till 407 par 2017 (Christensen m.fl. 2022).

Jakt, skydd och attityder

Arten häckade inte i Sverige då men Sven Nilsson skrev om den ändå, bl.a. under rubriken Nytta: ”där de kläcka i stort antal, insamlas en mängd ägg och användes i hushållet” (Nilsson 1858).

I en svensk tidning 1911 annonserade en tysk firma om inköp om 20 000 tretåiga måsar årligen. Om det handlade om geschäft – andra arter skulle det ej betalas för – eller om måsar i allmänhet var okänt. Några 20 000 tretåiga från Sverige kunde det näppeligen bli. Fjäderhandel, som var vanlig vid den tiden, ifrågasätts i en text av Wingborg 1911.

Arten var fredlös i Sverige fram till 1928 då den fredades under perioden 1 mars-31 aug enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 65:bilaga). Så lär det ha förhållit sig till 1968 då alla arter utan uttalad jakttid blev totalfredade (Vår Fågelvärld 27:96+).

Rödlistning Sverige

• Rödlistad 2005: Starkt hotad (EN)
• Rödlistad 2010: Starkt hotad (EN)
• Rödlistad 2015: Starkt hotad (EN)
• Rödlistad 2020: Starkt hotad (EN)

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades tretåig mås som sårbar (VU) och med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 3 330 000 vuxna fåglar 

Maxålder 

En svenskmärkt blev 26 år och 8 månader och en från Storbritannien 28 år och 6 månader (se RCs hemsida).