Fåglarnas hus

• Eva Meijer
• Weyler Förlag 2021
• Inbunden, 252 sidor
• Naturbutiken 219 kr

 

När jag fick boken Fåglarnas hus i min hand trodde jag nog att den skulle vara en biografi med detaljer kring Gwendolen (Len) Howard (1894–1973) som lämnade ett högkulturellt liv i London och flyttade till landsbygden i Sussex för att kunna ägna sig åt fågelstudier på heltid. Boken visade sig mycket riktigt behandla en hel del av denna originella dams fågelstudier, men var ännu mer av en roman som med ett snabbt berättartempo, från barndom till ålderdom, gav ett porträtt av en ovanlig och ganska udda person.

 

Len Howard var övertygad om att man för att få bästa resultat när man studerade fåglar skulle göra detta utanför laboratoriemiljö med fåglarna friflygande. Kontakten och de dagliga mötena med fåglarna blev också omfattande, både i trädgården och inne i huset. Talgoxen är bokens huvudsakliga fågelart även om en del trastar och andra trädgårdsfåglar också dyker upp. Isoleringen på landet gjordes delvis för att Len var övertygad om att fåglarna måste få en helt ostörd miljö för att studierna skulle bli rätt, dels för att Len själv verkar ha varit en ganska asocial person. Hon släppte inte gärna andra personer in på livet eller in i trädgården.

 

Förutom artiklar i olika tidskrifter om natur och friluftsliv så skrev Len Howard även två böcker: Birds as Individuals och Living with Birds. De finns tyvärr inte ute till försäljning i nya upplagor, möjligen går de att hitta på antik-variat. En del kapitel i Fåglarnas hus är små dagboksblad från studierna av t.ex. talgoxarnas beteende. Talgoxarna har då ”mänskliga egennamn som t.ex. Stjärna, Tinky och Flintskallen, och Len sätter gärna dem i mänskliga sammanhang och resonemang”. 

 

Författaren Eva Meijer från Nederländerna är rutinerad. Hon har skrivit elva böcker som har översatts till 18 språk. En av böckerna, Djurens språk, behandlar djurens kommunikation. Hon har även en PhD i filosofi. Boken Fåglarnas hus är som sagt inte en renodlad biografi utan en roman. Den tar oss genom Len Howards liv likt en brittisk ”feel good”-TV-serie, från en uppväxt med en kulturell familj och fiolspel på hög nivå, genom ungdomsromanser och i avslutningen på landet när insikten kommer om att det är fåglarna som skall ta plats på heltid. 

 

Fåglarnas hus är en berättelse som aldrig riktigt når mitt fågelintresse, men som ger en ganska trevlig läsupplevelse. Det är en roman med fåglarna som statister i bakgrunden, vilket är lite synd. Jag hade förväntat mig mer dagboksanteckningar om olika fågelmöten, men för att få detta bör man nog i stället försöka leta upp Len Howards två böcker på antikvariat.

 

Recensionen gjord för SkOFs tidskrift Anser av Peter Elfman