Nordens kloge kragefugle

  • Sussie Pagh (text)
  • Jens Gregersen (illustrationer)
  • Morten Hilmer m.fl. (foto)
  • Naturforlaget 2020
  • Inbunden 236 sidor
  • Adlibris 374 kr

 

Kråkfåglar, familjen Corvidae, har blivit alltmer uppmärksammade inom forskningen och allmänt kända för sina kognitiva förmågor och minneskapacitet. Det är svårt att inte betrakta dem som mer intelligenta än de flesta andra fåglar. De förefaller kunna lösa problem, ibland på människoapors nivå, och känna igen människoindivider. Deras uppfattning av omvärlden tycks vi ha underskattat ganska rejält. Deras klokskap är huvudtemat för en dansk bok som ingående tar upp inte bara deras smarta förmågor utan de flesta aspekter på kråkfåglarna i de nordiska länderna. Dessa består av nio arter – svartkråkan har artstatus.

 

Boken är snarast ett praktverk och ett mycket välkommet sådant. De flesta kråkfågelarterna har låg status som alltför ofta sträcker sig till avsky för dem. Här ägnas de en stor, saklig och populärvetenskaplig bok. Den som läser den måste rimligtvis få en bättre inställning till våra mest ringaktade och förföljda fågelarter.

 

Författaren Sussie Pagh är forskare vid Aalborg Universitet med PhD i zoologi. Hon har upprepade gånger haft forskningsprojekt om arter som hamnar i konflikt med människan. Här låter hon läsarna få sig till livs inblickar som brukar skymmas av negativa uppfattningar om kråkfåglarna och som är vida spridda inte bara bland jägare utan hos en stor del av allmänheten. Hon uppskattar dessa vardagliga fåglar, vilket fler människor borde göra och menar att ”vi må ikke glemme at glæde os over de arter, som er almindelige, let tilgænglige, og som kan give os en masse oplevelser. Kragefuglene er dagligt till stor glæde for mig”.

 

Det är en stor bok. Höjden är A4, bredden ytterligare ett par centimeter. Sidantalet är 236 och sidorna är välfyllda. Möjligen kan bokens omfång avskräcka någon men den innehåller massor med fascinerande information. Det är i första hand etologi och ekologi av bästa märke men långt mer: utbredning, häckningsförhållanden, föda, predation, avtryck i kultur och vidskepelse, förhållande till människan i både positiv och negativ bemärkelse. Flera forskningsresultat redovisas som visar att kråkfåglarna inte är på långt när så skadliga i det långa loppet som det ständigt påstås.

 

I Danmark finns allmän jakttid på skata, gråkråka och svartkråka 1 september–31 januari, alltså kortare jakttid än i Sverige. ”Regulering” av råkor (även årsungar) pågår efter tillstånd från Naturstyrelsen. Antalet skjutna skator och kråkor har sedan 1970-talet faktiskt minskat avsevärt: för skatan från en kvarts miljon individer 1967 till 17 000 idag (!), för kråkorna från 300 000 omkring 1979 till 65 000 idag. I Sverige är kråkfällor vanliga i markerna, enligt boken förbjöds de i Danmark 1994. Hos oss är det tyvärr bara korp (med undantag för skyddsjakt), och de bättre ansedda nötkråka och lavskrika som är fredade. Här har vi uppenbarligen en del positivt att lära av Danmark.

 

Sussie Pagh är en god berättare och presentatör av stora mängder information och det blir aldrig torrt eller svårt att följa med. Såväl forskningsrön som vardagliga observationer skildras fint. Boken, perfekt tryckt i Danmark, är illustrerad av Jens Gregersen där hans tegninger är bättre än hans malerier. Fotomaterialet är absolut i topp och att njuta av. Redan den intensivt blickande nötskrikan på omslaget ser smart ut! Något ord här och där har drabbats av slarvfel med stavningen.

 

Arterna presenteras på olika många sidor men alltid ingående. Exempelvis, skovskaden (nötskrikan) har 22 sidor med 47 referenser, husskaden (skatan) har 28 sidor med 64 referenser och gråkragen (gråkråkan) har 24 sidor med 75 referenser. Förutom artporträtten finns kapitel om ”Kragefuglenes betydning i tankeforskningen”, ”Ceremonielle samlinger”, ”Det særlige ved kragefugle” och ”Kragefugle og mennesker”. Därtill en sida med förklarade fackuttryck.

 

Författaren och förlaget (med stöd från fonder) ska ha en eloge för initiativet att ge en lika spännande som sann bild av kråkfåglarna i stället för alla frekventa klagomål över deras beteende, fördomar och inbillat behov av s.k. viltvård som florerar. Förhoppningsvis avskräcker inte språket i Nordens kloge kragefugle läsare på denna sida Öresund.

 

 

Recensionen gjord för SkOFs tidskrift Anser av Arne Ohlsson