Shearwater – A Bird, an Ocean and a Long Way Home

• Roger Morgan-Grenville
• Icon Books 2022
• Pocket, 282 sidor
• Adlibris 135 kronor

 

Shearwater är en fågel som då och då ”skär” eller ”klipper” i de väldiga havens vattenytor med sina spetsiga vingar. Där hör den hemma, under en stor del av året utan land inom synhåll. Dess liv med oändliga vattenvidder och vindar och navigering i flödande solljus och i fullständigt mörker är så fjärran från vår tillvaro som det nog kan bli. Det svenska namnet är ju helt annorlunda, lira, och det handlar om långt ifrån en art. Mellan 19 och 25 arter liror räknar forskarna med nu – beroende på hur man splittar arterna eller håller fast vid raser av den eller den arten.

 

Detta är en bok om Puffinus puffinus, mindre lira, som är vanligast i norra Atlanten och Nordsjön. Det latinska namnet skulle kunna förleda en att tro att det avser The Puffin, den betydligt mer kända lunnefågeln med sin tjusiga näbb. Boken är en lång berättelse om den mindre lirans liv och det är en lysande beskrivning. När man läst boken vet man så gott det går hur den mindre liran verkligen lever. Men det är också en sympatisk berättelse om författaren. Boken börjar med sommarlovsbesöken hos hans excentriska mormor på den skotska ön Isle of Mull och det intresse för fåglar och naturen som då föddes. Sammanflätningen av hans egen story och mindre lirans life story fungerar utmärkt. Resultatet fascinerar och prosan är fint formulerad med rätt flyt. Att på detta sätt lyfta fram en för allmänheten relativt okänd fågelart är en god idé.

 

På engelska heter mindre lira Manx shearwater efter Isle of Man halvvägs mellan Storbritannien och Irland, men där har råttorna utrotat den. Den måste hålla sig till mindre, råttfria öar eller häcka i sina jordhålor så pass högt att råttorna inte tar sig dit upp. Råttor som människor fört med sig till öar är ett gissel för många fågelarter, varhelst i världen detta hänt. Men det går bra för den mindre liran, trots allt, med ökande population trots att vi girigt fiskar för mycket. Författaren har inte gett upp hoppet om vår planet!

 

Roger Morgan-Grenville, som varit yrkesmilitär och stationerad på South Georgia med djurliv som återhämtat sig från gamla onda tider, beslutar sig för att under ett år på heltid ägna sig åt att följa mindre liran och samla kunskap om den. Han hjälper forskare med vägning och ringmärkning av ungarna. De häckar i jordhålor och föräldrarna vill inte ens ha månsken när de uppsöker den enda ungen för nattlig matning, det ska vara mulet och gärna regn. Han tar många båtturer för att se dem fiska och flyga och han lyssnar efter deras långväga ljudande, nattliga läten som förr skrämde vikingar och sjöfolk från vettet. Och så bär det av till deras övervintringsområden utanför sydöstra Sydamerika, främst Argentina. I september flyger nämligen lirorna åt sydväst, förbi Kanarieöarna och västra Afrika mot Patagonien. Sedan gör de en sväng mot öster som åter tar dem längre ut över den väldiga Atlanten, vidare åt nordväst mot Nordamerika och sedan tvärs över norra Atlanten till Europa och främst Brittiska öarna. Vilken årlig havsresa, och den upprepas för många individer under ett par decenniers livslängd! Under en mindre liras två första levnadsår är den aldrig på land. Kusten långt söderut från Buenos Aires mot det sägenomspunna Patagonien bjuder författaren på enastående naturupplevelser men är inte lättillgänglig. Det är ett land av vild storslagenhet men som är kargt och inte ofarligt.

 

Morgan-Grenville är mycket påläst och låter oss också stifta bekantskap med de främsta experterna förr och nu på mindre liran.

 

Att sammanfatta boken som en good read är enbart en underdrift.

 

 

Recensionen gjord för SkOFs tidskrift Anser av Arne Ohlsson