Vingar över Falsterbo

 

När Skånsk Skådarguide kom ut fick många upp ögonen för hur rikt det skånska skådarlandskapet är förutom Falsterbo. Landskapet är som en enda jättelokal som fungerar i alla väder och alla årstider. I Skåne är det alltid tjockt med fågel och hör och häpna, barrskogslokaler av klass finns också. När nu Vingar över Falsterbo kommer ut med sin tredje upplaga är det en helt omarbetad variant som dock befäster Falsterbonäsets ställning som Sveriges mest, inte minst internationellt, topprankade sträcklokal. Men det är inte bara sträck, utan det finns mycket annat som boken lyfter fram. Boken skildrar natur- och kulturhistorien på ett fängslande sätt. Man vistas i ett landskap hårt präglat av inlandsisen, sandflykt, bärnsten, sill, översvämningar, bränder, badliv, golf och fågelskådning. Ett hål som fyllts i den nya boken är att våra bevingade vänner (?) myggen har fått ett eget kapitel tillsammans med fladdermöss och fjärilar.

 

För de som kommer till Falsterbo enbart för att sitta på Nabben och Ljungen någon helg i september är boken en riktig ögonöppnare. Falsterbonäset och Vellinge kommun har bra fågelskådning hela året, inte minst på vintern då den unika ön Måkläppen blivit landfast och ett populärt vandringsmål som ger starka naturupplevelser bland knubb- och gråsäl.  Att våren inte är så frekventerad av skådare utifrån har nog att göra med bl. a. de välutvecklade lokala rapportsystemen. I Skåne har man en hög ribba och mycket artgodis hamnar i de olika kommunbanden. Eller för att citera en Vellinge-skådare: ”Aldrig att jag larmar brun glada på Näset på Bird Alarm”. Och det är förståeligt för dem som skådar på ”Näset” regelbundet. Med bokens skådartipskapitel får man en bra guide till fågellivet året runt. En mindre känd del av Näsets fågelliv för tillresta är kanske häckfågelbeståndet. Inte minst på den fantastiska lilla Landgrens holme med 14 häckfågelarter, bl.a. småtärna, skärfläcka och en växande koloni kentsk tärna.

 

Den stora tyngden i boken ligger förstås på flyttfågelforskningen, fågelstationens verksamhet och alla nya upptäckter. Sen de tidigare upplagorna (2004, 2009) har mycket hänt. I takt med att klimatfrågan har hamnat i fokus har flyttfågelforskningen visat på olika intressanta anpassningar hos fåglarna. Tidpunkter för fåglarnas ankomst och avresa har förändrats. Dessutom har ny modern teknik utvecklats för att följa de enskilda fåglarna under flyttningen. Detta är så matigt att det fungerar som en lärobok i flyttfågelforskning. Kanske skulle man kunnat hålla ihop det i närstående kapitel i boken, och inte splittrat upp det. En annan randanmärkning är kanske bildurvalet. Det är många härliga bilder i boken, men ganska många snarlika. Om man har 361 anträffade fågelarter på Näset t.o.m. 2020 så kanske man inte måste ha fem bilder på ormvråk. Men med detta sagt så omfamnar man boken med hull och hår, det är en fantastisk bok för den som aldrig kommer att besöka Näset, men helt underbar för den som förhoppningsvis kommer en vinter eller vårdag och får oväntade fågelupplevelser. Så förhoppningsvis ska boken locka till välplanerade besök utöver Falsterbo Bird Show och några septemberhelger. För en Stockholmsskådare som bor på deltid i Skanör (som undertecknad) är den förstås helt omistlig. Redaktören P-G Bentz och medförfattarna kan ta fram champagnen och korka upp.

 

 

Recensionen gjord för SkOFs tidskrift Anser av Henrik Waldenström