Rapport från Nabben för oktober
Mattias Ullman arbetar för SkOF/Falsterbo Fågelstation med att räkna sträckande fåglar på Nabben, Falsterbo under höstsäsongen 2023. Räkningarna finansieras av Naturvårdsverket som en del av deras miljöövervakning, och detta är den 51:e hösten i rad som sträcket övervakas. Här följer Mattias rapport från oktober 2023.
Räkningarna har skett tillsammans med Raul Vicente, Jon Jörpeland, Björn Malmhagen, Tomas Svensson och Stefan Svensson under olika dagar. Som vanligt hjälpte även Nils Kjellén och Bengt Grandin till under flera dagar. Samtliga tackas för ett grymt bra arbete!
Siffror från sträcket kan följas på dessa båda sajter:
Oktober inleddes milt och speciellt under de första 2 veckorna var det dominerande vindar från sydväst och väst – dvs motvind för fåglarna – och därmed högre koncentration till Falsterbo.
Sjöfågelsträcket (bläsand, ejder, vitkindad gås) kom i gång relativt sent under hösten. Milt i norr?
Årets största finkdag
Den 3:e oktober blir årets största finkdag här. Vädret är molnigt med 8/8 och en frisk vind från SSO som vrider till SSV under dagen. Att molntäcket är tungt och lågt är alltid en förutsättning för att det ska bli höga antal av ”fink” (dvs bo- och bergfink). Redan den 21:e och 22:e september hade vi två dagar i rad med över 200 000 fink och totalt i september faktiskt sex olika dagar med över 100 000 ex. Behöver vi vara oroliga för att finkarna kan börja ta slut redan i början på oktober? Gammalt djungelordspråk: När det gäller en talrik art behöver man aldrig vara orolig om fåglarna har motvind och molnen ligger lågt. Jag o Raúl räknar fink på var sin sida. Redan vid första 5-minuters-räkningen kl 08 är vi uppe i 8 200 ”finkar” och det innebär alltså ca 49 000 på en halvtimme. Att det är fullt ös på ”finkarna” redan kl 08 visar att de är sugna. Inget duggregn, och inget dis idag, men finkarna väller på, nästan oförminskat, fram till kl 11 och därefter mer glest fram till kl 13. Vi noterar ganska många 5-minuters-siffror kring 6 eller 7 000 finkar per 5 minuter och då blir det höga antal bara efter ett par timmar. Dagssumman summeras till 307 000 fink, där ca 5 % bedöms vara bergfink och alltså resten är bofink. Notabelt under dagen är också att över 900 blåmesar sträckt ut, trots en frisk eller nästan hård vind. Det brukar inte vara bra sträck av bofink och blåmes samma dag; de sträcker eller koncentreras normalt inte i samma väder. Notabelt är också att tre olika stäpphökar passerar; de brukar inte heller sträcka i ”bofinksväder”. Eftersom så pass olika arter sträcker i fina antal samma dag får man väl gissa att de känner av kalluft i norr på något vis. Efter den 3:e oktober följer ytterligare tre dagar i oktober med dagssummor på över 100 000 fink. Den 13:e oktober räknar jag och Björn Malmhagen hela 238 000 fink. Den dagen är det en klart högre andel (eftersom det är senare på året) med rena och täta bergfinksflockar och totalsumman för bergfink under dagen blir höga 63 000 ex.
Ormvråkar och röda glador
För ormvråk och röd glada blir antalen (med senare års mått mätt) ganska låga. En delförklaring till detta är nog att det generellt var mycket ostadigt väder (blåsigt och regn) nästan alla dagar efter den 10:e oktober i år. Strax över 500 röda glador räknas in den 8:e oktober. Det var lite kyligt den morgonen och bra termik. Men vinden var ganska frisk nordlig och vi har sannolikt ”förlorat” många röda glador som i stället sträckt, på bred front, över skånska Sydkusten. Ormvråkarna vill inte gärna ta den vägen, men gladorna gör det ibland i nordvind. Hade vinden varit mer fördelaktig (för mig alltså!) den dagen hade det säkert blivit 4-siffrigt med glador i Falsterbo. Efter detta datum var det blåsigt och eller regn/dis i princip alla dagar i oktober och det blir ingen mer dag med bra ”rovfågelsläge”.
Men vad innebär det här i praktiken för de individer av röd glada och ormvråk som faktiskt fanns kvar i landet efter den 8:e oktober? Jag vet inte. Kanske är det fler individer som försöker sig på en övervintring och kanske, speciellt om det är halvdåligt sträckväder dag efter dag efter dag, fler individer som i stället sträcker ut över Sundet kring Helsingborg, där avståndet över havet är tydligt kortare. Årets totalsumma på 3 121 röda glador är i vilket fall ganska låg i ett 10-års-perspektiv. Och årets summa på ormvråk, 6043 ex, är låg i alla perspektiv. För röd glada är årets ungfågelandel på 55 % den näst lägsta någonsin, sedan Nils Kjellén påbörjade ”åldersbestämningarna” av rovfåglar i Falsterbo 1986. De tre senaste åren har andelen ungfåglar av röd glada hamnat på 54, 55 och 55 % och detta är lägre än tidigare. Under 1990-talet låg snittet på 77 %, under 2000-talet på 72 % och på 2010-talet på 61 %. Att andelen ungfåglar sjunker är inget konstigt alls. Arten har etablerat sig och ökat snabbt, först i Skåne och nu i nästan hela Götaland och i takt med att reviren ligger tätare och tätare är det också naturligt att andelen flygga ungfåglar per par sjunker.
Bra sträck av blå kärrhök
Även för blå kärrhök blev oktober en fin månad. Totalt bokförs höga 340 ex under månaden, bland annat med den fantastiska dagssumman på 81 ex den 7:e och senare 50 respektive 40 utsträckare den 16:e och den 18:e. Gemensamt för dessa tre dagar är en frisk, på gränsen till hård, vind från väst eller nordväst. Gammalt djungelordspråk: Blå kärrhök toppar i vind från väst, medan stäpp- och ängshök toppar i vind från sydost och syd. Ingen jävel vet varför.
Och även för blå kärrhök var medianen i år något senare än vanligt och man får då förmoda att många av fåglarna (kanske fler än vanligt) kommer från nordvästra Ryssland.
Höga dagssummor av brun glada
Brun glada måste också nämnas förstås. I oktober bokfördes hela 27 ex som lämnade landet via Falsterbo. De flesta år ser vi bara några enstaka i oktober, då de sträcker tidigare än röd glada, men i år noterades bland annat (för oktober, nästa otroliga) dagssummor på 7, 7 och 10 ex den 1:e, den 7:e och den 8:e i månaden. I septemberrapporten efterfrågade vi ju lite fler ungfåglar, men oktober såg egentligen inget riktigt uppsving på den fronten. Av 25 åldersbestämda bruna glador i oktober var 5 ungfåglar (och resten alltså 2k+). Min spontana känsla är att andelen ungfåglar kommer att höjas ytterligare de närmaste åren. Å andra sidan är den brun gladan en långlivad art, så i en stabil population ska det förstås vara en hög andel adulta fåglar. Möjligen kan man, i en ny och ganska snabbt växande population som den i Sverige, tänka sig att det fortfarande är en ganska hög andel ”yngre adulta” fåglar (dvs 2k, 3k och 4k) och att dessa antingen inte är könsmogna ännu eller oerfarna som häckare.
Sena stäpphökar
Totalt i oktober räknar vi också in 12 olika stäpphökar och det är förstås mycket för att vara i oktober. Och det handlar alltså inte enbart om ”kvardröjande ungfåglar”. Av de 12 fåglarna var hela 7 äldre fåglar (alltså 2k+). Även förra året var det ovanligt många i oktober. Ser vi början på en ny trend eller är det tillfälligheter? De flesta år tidigare har stäpphökarna tagit slut redan 20:e september. Från Finland sägs det att de inte hittade någon enda häckning av arten under sommaren och detta är ovanligt för senare år. Gissningsvis kom alltså merparten av Falsterbofåglarna längre öster ifrån. Liknande mönster för blå kärrhök?
Prutgås noterades i höga antal för andra året i följd. Över 34 000 passerade under hösten och bulken gick som vanligt i oktober, nämligen mer än 28 000 av dessa. Årets ungfågelandel hamnade på 13 %, vilket är något under medel.
Björktrastarna vällde ut i diset
Jag vill gärna nämna björktrast också. Alla trastarter (och i Skåne är det alltså 4 arter trast som vi regelbundet ser på sträck) har sin egen nisch av väder när de vill sträcka ordentligt. Björktrast brukar toppa vid klart/kallt väder med bra sikt. I år hade vi dock några dagar när de vällde fram, lågt, trots dis och dimma (alltså ett väder som man mer förknippar med tal- och rödvingetrast). Gissningsvis är björktrasten något tuffare än sina mindre släktingar när det gäller friska – hårda vindar. På morgonen den 13:e oktober blåste en frisk – hård vind från syd, 8/8 moln och det var ordentligt disigt, med duggregn eller regn från och till. Jag och Björn Malmhagen räknar sträck. Trots den sydliga vinden blir sjöfågelsträcket ganska magert och dagens behållning blir helt klart björktrastarna. Trots det disiga vädret kommer flock på flock mot oss. Den hårda vinden gör att de hela tiden flyger lågt, bara några meter över marken – och de kommer nära, angelägna om att flyga över land, över reveln så länge som möjligt innan havet väntar. Vi trodde nog, pga den dåliga sikten, att de skulle vända när de första flockarna kom, men det gjorde de inte. Flock på flock, kring 200 – 700 ex i flockarna, pumpar oförtrutet på. Och de passerar alltså lågt, mer som bofinkar i motvind än som trastar. Dagssumman slutar på 9 200 ex och det är mycket för att vara så tidigt på säsongen. Detta i kombination med vädret, som egentligen inte kändes som ”björktrastväder” gör att jag känner mig ganska säger på att vi skulle nås av ännu större antal under den kommande veckan. Men så blev det inte. Enstaka dagar med några tusen och några hundra blir det förstås, men ingen riktig invasion. Och det dröjer ända fram till den 2:e november innan vi får en större urladdning. Eftersom björktrast är en talrik art och spridd art är jag lite förvånad över den ”isolerade toppen” med 9 200 ex redan den 13:e oktober. Kanske sträckte/försvann många björktrastar på nätterna i denna veva?
Ringduvor och trädpiplärkor
Årets bästa dag med ringduvor kommer relativt sent, nämligen den 27e oktober då 133 600 ringduvor bokförs. Det är jag o Jon Jörpeland som räknar den dagen och som vanligt när vinden ligger på från nordost så är det mer velande än vanligt och fler fåglar som vänder. Vid ett tillfälle ser vi ett utdraget moln av ringduvor, många kilometer långt, som sträcker sig från Ängsnäset och Höllviken, söderut över havet och in mot Nabben. Vi bedömer att det finns 20 000 ringduvor i molnet, men felmarginalen här är stor. Kanske var det egentligen över 30 000? Efter lite irrande beger sig flocken mer stadigt mot sydväst och Danmark och vi pustar ut.
Trädpiplärkan hade en bra säsong med ganska många dagar med fina antal. Mest överraskande var nog de stora antalen som räknades in ”ganska sent” i år. Ofta tar trädpiplärkorna slut väldigt fort efter den 15:e september, men i år räknade Raúl hela 1 550 ex den 22:e september och hela 175 ex den 2:e oktober. En så hög oktobersumma är knappast noterad i landet tidigare. Nästkommande år får utvisa om årets sena uppträdande var en engångsföreteelse. Att vädret är milt hela september borde inte göra att en långflyttande art stannar två veckor extra; det har de liksom inte tid med. Och jag gissar också att en trädpiplärka inte hinner med två häckningar i ett nordligt land som Sverige!?
Hackspettar på driv
Under en del höstar är det de s.k. invasionsarterna som sätter sin prägel på sträcket och just den hösten. I år var det bra rörelse på mesar, men mest notabelt var kanske ändå större hackspett. Under i princip samtliga dagar var någon eller några fåglar ute och snurrade över oss kring Vindskyddet och ibland satt de en stund i någon nyponbuske eller på något vasstrå och tittade sig förvirrat omkring. För vissa av dem var det kanske första gången de såg havet. Vad gör man om man vet om att man är en dålig flygare och vad gör man om man vet om att maten sannolikt kommer att ta slut någon månad senare? Många av dagarna vände eller snurrade hackspettarna bara; hård vind eller dålig sikt funkar inte för dem.
Ont om fjällvråk
Av rovfåglarna är det helt klart fjällvråken som blir årets besvikelse. Det har ju gått dåligt för den generellt under åtminstone 25 år och i Falsterbo finns ingen bra årssumma de senaste 10 åren. Men i år blev det verkligen bottennapp. Faktum är att brun glada nu är vanligare i Falsterbo på hösten. Alla som skådat fågel mer än 20 år förstår hur konstigt det känns. För första gången någonsin uteblev fjällvråk helt på Nabben i september månad (de brukar annars dyka upp punktligt kring den 19-23 september varje år). Oktober brukar vara den bästa månaden, men i år var det löjligt lite fåglar, både unga och gamla, tyvärr. Endast 110 fjällvråkar noterades under hela månaden och även i år har alltså häckningarna misslyckats. Vissa år ser vi en korrelation mellan fjällvråken och någon/några av arterna tornfalk, blå kärrhök och jorduggla. Dock inte i år då det verkar ha gått bra för de tre sistnämnda.
Dålig höst för steglits
Den ”talrika” tätting som överraskat mest negativt under hösten var kanske steglits. Den har annars ökat ganska tydligt under minst 20 år. Från mitten av oktober och framåt har vi nästan vant oss vid 4-siffriga antal dagligen så fort vädret varit rätt (dvs motvind). I stället för 4-siffriga antal blev det i år många dagar med bara (typ) 100 – 400 ex per dag. Under flera veckor i sträck (mitten av oktober – början av november) sa vi till varandra ungefär ”Idag kommer de nog”. Men de kom aldrig och summan för steglits i oktober blev ”bara” ca 6 800 ex, vilket är lågt för de senaste 5 eller 10 åren. Jag kan inte skylla på vädret och jag kan inte skylla på assistenten heller, så jag vet inte vad jag ska skylla på. En del av förklaringen kan förstås vara en dålig häckningssäsong, men det kan knappast förklara hela minskningen. Och det är dessutom långsökt att det (nästan) bara skulle gå dåligt för just steglits. Nåja, som tur är så sysslar vi inte med kortsiktiga trender i Falsterbo. De närmaste åren får utvisa trenden i stället. Långsiktigt har förstås steglitsen ökat kraftigt! Desto mer väntat var det måttliga sträcket av grönfink. Jag räknade ca 18 800 på en dag i slutet av oktober för nästan 20 år sedan, numer hamnar årssummorna ofta kring 3 – 6 000 ex. Så snabbt brukar inte en art minska förstås, men grönfinken har gjort det. I år hamnade årssumman på 5 400 ex.
Finkar vid Nabben. Foto: Björn Malmhagen.
Finkar vid Nabben. Foto: Björn Malmhagen.
Grönsiskor virvlar förbi Vindskyddet. Foto: Mattias Ullman.
Björktrastar vid Nabben. Foto: Björn Malmhagen.
Stjärtmesar Nabben på väg mot Tyskland. Flygplan på väg mot Finland. Foto: Mattias Ullman.
Ringduvor över Nabben. Foto: Mattias Ullman.
Större hackspett vill ha bra sikt och svag vind om de ska ge sig ut över havet. De flesta år sträcker inga alls ut i Falsterbo. I år blev det totalt 146. Foto: Mattias Ullman.
Större hackspett rastar i vassen vid Nabben. Foto: Mattias Ullman.
Nötkråka över Nabben. Foto: Mattias Ullman.
Soluppgång Nabben. Blir det några prutgäss, stäpphökar eller dvärgmåsar idag? Foto: Mattias Ullman.
Brun glada 1K, Nabben 7 okt. Foto: Mattias Ullman.
Sparvhök. Foto: Mattias Ullman.
Sjöorre, hane, Nabben, okt. Det var storm och kraftigt högvatten i ett par omgångar i Falsterbo under hösten. En del änder var rimligen lite utmattade och några dagar låg en flock sjöorrar i lagunen, bara 15m från Vindskyddet. Foto: Mattias Ullman.
Bergänder, Nabben okt. Men finn fem fel. Bergänder sträcker ju inte dagtid när det är fint väder, åtminstone inte i Skåne. Och de sträcker inte heller i så här stora flockar. Detta är en rastande flock och den fick inte vara med i våra räkningar. Foto: Mattias Ullman.
